När Hjalmar får välja

Vi har legat back på presentfronten med Hjalmar. Han lovades för länge sedan en valfri leksak när han fått 10 glada gubbar, och därmed bajsat på toaletten istället för i kalsongerna eller badkaret 10 gånger. En seger värd att fira för oss alla.

Sen fick han ju en hundralapp av sin farmor, att spendera på vad han ville.

Harald har kört med hård propaganda här hemma. Påmint och påmint om både hundralappen och den intjänade presenten, och påtalat att lite mera små-legogrejer kanske hade varit trevligt att köpa.

I leksaksaffären idag lät sig Hjalmar övertygas. Smålego var vad han VERKLIGEN ville ha. Helt säkert.

Tills jag visade honom en snurrande discokula.

Jag såg på Haralds ansikte att han förstod sig vara besegrad långt innan Hjalmars blick låste, och hans fingrar girigt sträckte sig mot den där discokulan.

Han betalade med sin hundralapp, men han gjorde det mekaniskt. Blicken släppte aldrig den där lådan. En halv sekund fladdrade paniken i hans ögon, när lådan försvann ner i en påse. Sedan lättnad, när han förstod att påsen var hans.

Nu ligger de i sitt mörklagda rum, båda pojkarna, och tittar upp i taket, som glittrar av snurrande spegelblänk.

När livet är riktigt bra

Klockan är 10 på kvällen. Det är 27 grader varmt på vår balkong, och den mildaste, stillsammaste av vindar smeker min kind där jag ligger i solstolen med min bok.

Måsarna hörs på avstånd, glada badare hörs promenera förbi nedanför oss.

Vi har druckit champagne, bara för att det är onsdag.

Barnen sover sött och jag har tvättat och vikt fyra maskiner tvätt sedan jag kom hem från jobbet.

Ikväll upplever jag den verkligen och intensivt, lyckan.

Familjeträning

Ingen ska komma och påstå att vi inte tar saker på allvar i den här familjen.

Träning inför skidsemestern i mars började idag.

20140713-140352-50632897.jpg

20140713-140417-50657669.jpg

20140713-140453-50693198.jpg

Det blev svettigare än vi trodde, och Bibbis ansträngningar till trots fick det svabbas ordentligt efteråt:

20140713-140656-50816686.jpg

Andra saker som man gör en gång om året

Igår använde vi oss av den klassiska ursäkten att äta osunt. Vi hade gäster från utlandet.

Att få svulla i våfflor missunnar jag inget av mina barn, eller deras kusiner, men för egen del förstår jag inte varför jag inte lär mig av tidigare misstag.

För man mår illa efter fyra våfflor med vaniljgrädde och sylt. Om man inte heter Harald, för då klämmer man fem utan ansträngning.

Som vuxen kan man åtminstone ta sig en sprit att smälta maten med. Så det gjorde vi!

Årets bästa nya rutin var att grädda våfflorna utomhus.

20140712-210521-75921970.jpg

20140712-210556-75956162.jpg

20140712-210619-75979158.jpg

20140712-210635-75995561.jpg

20140712-211016-76216985.jpg

20140712-211037-76237408.jpg

Årets familjefest

En gång om året brukar vi lyckas, samlas och ha roligt!

Årets familjebild kallar vi för Året då Hjalmar var grinig. Tur att han har söt rumpa:

20140709-211442-76482360.jpg

Det har de för övrigt allihop, småkillarna, varför de fick äta nakna. Fast mest var det för att vi skulle slippa ketchupfläckar:

20140709-211804-76684061.jpg

20140709-211819-76699731.jpg

Humöret var på topp:

20140709-211843-76723779.jpg

Och det slutade i vanlig ordning med att Anja rusade trädgården runt med en hel svans glada barn, som inte alls förstod piken när hon satte sig ner:

20140709-212011-76811675.jpg

6-årigt klokskap

Nyss gick jag in i barnrummet, för att sjunga för barnen, efter att Harald önskat sig det.

Harald låg i sin säng och kramade Bibbi, och medan jag pussade honom, slickade Bibbi mig ömt på kinden.

Då säger Harald det klokaste jag hört på länge: ”man får inte tröttna på sina husdjur, för den tröttnar inte på en, de vill bara vara med en”.

Då berättade jag att jag kände mig full av kärlek när han sa så. Det gjorde Hjalmar också.