En påskafton att minnas

Vilken dag!
Påskharen valde den finaste av dagar att komma. Det är inte alla påskaftnar som tillåter en tidig äggjakt iförd endast pyjamas.
Och inte heller som tillåter en hel eftermiddags öldrickande i trädgården, utan båd strumpor och skor.

20140419-212833.jpg

20140419-212854.jpg

20140419-212918.jpg

20140419-212929.jpg

20140419-212954.jpg

20140419-213014.jpg

20140419-213030.jpg

20140419-213044.jpg

20140419-213102.jpg

20140419-213123.jpg

20140419-213140.jpg

Dagens Bibbibild

Älskar att hon lägger sig på tvärsan i den lilla lilla buren.

Ändå brukat hon ligga och putta ut mig mot kanten när hon får ligga i min säng!

20140416-210823.jpg

Om barnens golfintresse

Igår hade Harald golfskola. Hjalmar och jag satt med under uppropet.

Hjalmar satt lugnt och stilla. Tittade sig storögt omkring.

Uppropet avslutades med frågan om där fanns någon som saknade egna klubbor.

Med blixtens hastighet flög Hjalmars högerarm rätt upp i luften.

Sött som attan.

Något annat som är sött är Harald och hans handske.

Han fick en golfhandske efter lektionen igår. Den sov han med.

Han fick oss att lova att inte skulle ta av honom den när vi lyfte upp honom för att kissa (i sömnen), och sa att det kanske räckte att vi tvättade hans andra hand.

Han ville ha med den till dagis.

Det fick han inte.

Men det första han gjorde när han kom hem var att sätta på sig handsken.

När verkligheten förvånar

Efter sin sedvanliga tokrunda går Bibbi nu lugnt omkring på kontoret och viftar på svansen, och krullar med örat. Sicken lycka!

20140416-105416.jpg

Tindra, för fan, tindra!

Det är påskfest på dagis idag.

20140416-084013.jpg

20140416-084020.jpg

Påsken står för dörren

Är det något familjelivet föder, så är det traditionshets.

Det går bara inte att ducka från ansvaret att pynta och pyssla.

Så det har vi gjort.

20140415-205248.jpg

20140415-205308.jpg

20140415-205353.jpg

20140415-205319.jpg

20140415-205343.jpg

20140415-205405.jpg

Island då?

Island är märkligt.

Jag fick se en ytterst liten del, men det jag såg berörde mig.

Jag förstår varför folket som en gång kom dit började berätta sagor.

Island kändes som en enda stor vidd. Där ingenting och allting var möjligt.

Landskapet ser ut som att någon slängt ut tonvis av enorma legobitar överallt, och låtit mossa och lavar och låga gräs täcka det hela. Låga bergstoppar syntes på avstånd.

Det gjorde inte några vägskyltar.

De hus som faktiskt fanns var ytterst enstaka, låga och naturfärgade, och låg till synes planlöst utslänga, mitt i ingenstans, utan tillfartsvägar.

På sina ställen syntes grupper av små hästar knalla omkring på legobitarna, i lågt inhägnade hagar, men det fanns också små hästar som dök upp som ur intet, långt ifrån allt annat, helt ensamma. Som om de en gång hade slukats av jorden, för att spottats upp igen någon helt annanstans.

Och älvorna dansar över Islands alla varma källor.

Så mycket av naturens kraft syns så tydligt på Island.

När man står i Tingvalla nationalpark och ser hur kontinentalplattorna möts blir man ödmjuk inför det storartade som är vår jord. Det känns som att få se vår värld i dess renaste beståndsdelar. Inga krussiduller, bara äkthet.

Med det sagt är det ironiskt att jag, och hela min grupp med mig, lät oss imponeras allra tydligast av de enorma bilarna i vilka vi skjutsades omkring till alla naturens underverk. Och av snöskotrarna som vi körde omkring på uppe på en glaciär.

Och den där glaciärturen, den gick inte av för hackor. Det spelade ingen roll att den spruckna plasten i sätet på skotern släppte igenom att vatten som samlats i skumgummit där inunder, så att man blev plaskblöt mellan benen så fort man satte sig. Tvärt emot hur det känns när man kissar på sig, så blev det iskalla vattnet som lurade sig in genom overallen, snart kroppstempererat, och höll sig så, så länge man höll sig sittande.

Och när vi körde våra skoters där uppe på världens topp, i det vita snölandskapet, med en lätt dimma som sakta sänkte sig över oss, och vi skrattande jagade varandras svagt lysande baklyktor, kände vi oss oövervinnerliga.

Så borde alla få känna någon gång.

Och jag vill göra det igen. Men nästa gång jag åker till Island vill jag se massor mera. Och jag vill se det från hästrygg. Och jag vill snorkla. Och jag vill se norrskenet över obygden. Och jag vill se valar. Och jag vill bada i termalkällor som saknar shop med svindyra produkter.

20140415-204117.jpg

20140415-204102.jpg

20140415-204140.jpg

20140415-204229.jpg

20140415-204420.jpg

20140415-204439.jpg

20140415-204504.jpg

20140415-204516.jpg

20140415-204650.jpg

20140415-204636.jpg

20140415-204744.jpg

Tidigare äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.