Språkförbistringar

Under kvällsmaten idag ansträngde vi oss alla att konversera trevligt. 

Hjalmar valde att berätta om när han var på Mulle förra veckan, vilket ju var lite extra spännande eftersom han åkt iväg på skogsutflykt utan någon förälder med sig, för första gången. 

Han berättade att de lekt lajv. Genast såg jag framför mig hur ungarna hade klätts ut i medeltidskläder och utrustats med armborst och långa störar för att leka krigslekar i skogen. Mattias såg lika förvånad ut han, och Hjalmar tittade tillbaka på oss med en lätt frustrerad blick, i väntan på någon sorts respons. 

Sedan kom vi på att Hjalmar inte kan säga bokstaven R. Han hade lekt LARV. 

På temat Hjalmar sover med saker

Tänk er en unge, som sent på kvällen trillar hem och ska lägga sig. Han och hans bror får skällav sin mamma för att deras rum see ut som ett bombnedslag, och den enda bäddade sängen är täckt av lego och diverse (mamman var inte hemma medan detta ställdes till och hade därför igen aning om detta tillstånd förrän efter tio på kvällen) så de får städa medan de är som tröttast. Sedan får de lägga sig fort som attan. 

En timme senare kommer arga mamman, full av åger över att att skällt på barnen, och bubblande av moderskänslor in i rummet för att beskåda de små underverken i deras vackraste tillstånde. Då får hon se detta: 

 

Dagens citat

För några veckor sedan var Haralds väninna Filippa här och hälsade på. Tillsammans lekte de med walkie-talkiesarna. Plötsligt hördes polsktalande röster i ena enheten. Det verkade som att barnen delade frekvens med vad jag gissar var byggarbetare i området. 

Barnen bestämde sig för att ägna sig åt den moderna varianten av att tjuvringa, de skulle säga dumheter på frekvensen. Ännu mera modernt var att de dessutom filmade delar av sina busstreck med Haralds kamera. Vi har nu sett inspelningen. 

Eftersom rösterna de hörde var utländska kom de fram till att de nog skulle prata engelska. De hade dock vissa vokabulära problem med detta förslag. Till slut kom de fram till att de skulle säga: Fuck you good morning. 

Om sommarhärligheter

Så mycket härlighet som kan upplevas på en dryg vecka! En hel sommars minnesvärda stunder, energigivande möten, kära återseenden, och kärleksfyllda stunder har vi nog lyckats klämma in.

Om nu vädret denna sommar inte har bekräftat säsongen, så gör i alla fall en trädgårdsfest på Österlen det med råge, och den vi var på förra helgen, råkade det dessutom faktiskt bli skapligt väder till. Sommarlycka är att stå med en Pims i handen och spana ut över böljande sädesfält, medan horder av glassrusiga små barn underhåller sig fritt på en gräsmatta fylld med plastbassänger, blöta handdukshögar, pilbågar och andra potentiellt irriterande leksaker, och de vuxna låter dem hållas med det mesta, till förmån för lättsam konversation med vänner, bekanta och bekants bekanta, som man träffar en gång om året på samma återkommande fest, eller en liknande. I år tackar vi Jenny och Fredrik för ett uppsluppet, generöst och väldigt roligt firande av Fredrik-dagen.  

På måndagen bjöds jag på en oväntad trevlighet, när barnen ville göra någonting fint för sin mamma. Hjalmar blev så uppspelt att han inte kunde hålla sig. Med studsande små steg, och ivrigt viftande små fingrar rapporterade han med teaterviskningar regelbundet till mig där jag satt på balkongen, om det hemliga som försiggick i köket, där Harald och Mattias bakade överraskningstårta.  

   Det var ett fint sätt att bli överraskad på. Barnens stolthelt gick inte att ta miste på. Jag återgäldade den fina gesten genom att ta med pojkarna och deras skateboardar ut, och vi hamnade hos grannfamiljen, den med de båda flickorna som våra pojkar tycker så mycket om, där de vuxna fick sig en öl på förstutrappen, medan ungarna rullade på, och sprang ut och in, och blandades upp med andra grannbarn, tills ingen av dem orkade mera (med undantag av jordgubbarna med glass som våra allra närmsta grannar bjöd på när vi var på väg hem).

På tisdagen lämmade vi Mattias hemma, barnen och jag. Då åkte vi till Östergötland, och Line och Poyas sommarställe. Där får man läsa skvallertidningar till frukost: 

 Man får även hälsa på Pettsson och Findus på Julita Gård: 

    
    
 Och åka bryggbåt: 

    
 Självklart avslutas båtturer på Sandvik med en fanfar: 

 Det blev en snabb tur hem till Malmö för byte av kläder, och sedan var vi iväg igen, fast denna gång kom både Mattias och Bibbi med. Det gäller att passa på, att träffa Niclas och Agnieszka och alla deras barn när de är i Sverige och hälsar på. I Kärradal samlas vi en gång om året, och förhör oss om vad som hänt sedan sist. Oftast kommer jag inte ihåg vare sig vad som hänt mig själv det senaste året, eller vad familjen Friestedt svarar på frågan, men vi brukar få väldigt trevliga helger! 

Av tradition är det kräftskiva som gäller på lördagkvällen, och till dess brukar även Lotta och Stefan ha hunnit dit. I år inleddes lördagkvällen med promenad på den regnruskiga stranden och krabbfiske.

    
    
    
    
   Nä, det är inte utan att man är lite trött, så här en söndagkväll efter en vecka full med härlighet, och då har jag inte ens nämnt pit-stoppet i Vilshärad på vägen hem, där barnen fick plocka surkörsbär med farmor, så att jag ska kunna göra marmelad och paj i veckan, för något ska jag ju göra med min tid.