Vinterlördag

Jag hade rätt i mitt förra inlägg. Harald har romantiserat vintern för två år sedan. Han talar om hur vi åkte pulka varje dag, och om att jag brukade dra barnen till skola och dagis i pulka. Det hände en gång tror jag. 

Men idag åkte vi pulka i alla fall, och inte bara det, vi eldade i skogen också, och Mattias fick användning för sin yxa. Vi käkade korv och kakor, och barnen tävlade om vem som fick mest skinn på sin varma choklad. Jag gick iväg på egen promenad medan Mattis beundrade sin eld, och ungarna hackade loss is ur sjön. Min väg korsades av två hjortar som stannade upp i en sekund och såg på mig, innan de skuttade vidare.  Allt som allt tror jag att vi alla fick en magisk upplevelse, delvis på var sitt håll, men ändå tillsammans. ​​

Dagar man minns

Jag undrar jag, hur barnen kommer att minnas sina Skånevintrar när de blir större. Jag tror att de kommer att minnas dem som att de åkte pulka långt mer än vad de faktiskt gjorde, för så minns jag det. Jag tänker på min barndom i Brantevik och ser en bild av den överfrusna hamnen. Det var spännande och vackert. Till och med de vuxna talade om att det var något alldeles särskilt, och därför blev det det jag minns. De där andra blåsiga och grå slaskdagarna som måste ha varit minns jag inte alls. 

Harald kommer i alla fall att minnas att han åkte snowracer som barn. En sådan där snowracer som vi inte tyckte var rimlig att införskaffa för att vi bor i Skåne och alltså eventuellt skulle slänga bort pengar på totalt i onödan, en sådan fick vi i somras av en familj som skulle flytta härifrån. De hade i sin tur fått den som presentreklam, och Harald har kastat längtansfulla blickar på den sedan vi ställde ner den i källaren i augusti. När Harald hämtades på skolan igår, när den första snön hade lagt sig, grät han bittert när han förstod att han inte skulle hinna ut i snön innan han skulle infinna sig på sin detektivkurs. Men idag hann vi med, och lyckan var total. 

Stolt men också snopen mamma

I morse pekade Hjalmar (5 år) på flingpaketet och undrade vad som menades med ”79%”. Så jag tänkte att jag skulle förklara det på ett pedagogiskt sätt och att jag sedan skulle kunna klappa mig själv på axeln och nöjt utnämna mig själv till årets mest pedagogiska förälder. Så jag berättade att ordet (tecknet) procent anger en del av något, och att helheten alltid motsvaras av siffran 100. Hjalmar lyste upp och utbrast att ”då är ju hälften 50%!”  

Ja. 

Scener från en födelsedag

Nä, han fick inga blommor av oss, och tur var väl det. Jag tror inte att han hade uppskattat dem. Däremot fick Mattias tårta på sängen, och paket. Bästa paketet innehöll en yxa, den har älskats av oss alla idag, och Harald fick äran att testköra den, på falukorven som serverades till kvällsmat. 

Best fest

Jag tror att det är svårt att misslyckas med en fest på Blå Båten. Miljön är så festlig i sig att det är lönlöst att försöka stå emot. Glädjen sitter liksom i väggarna. En av våra gäster från i lördags sa att det var som att kliva in i en annan värld för en stund, och så kände jag också. Det bästa med den värld jag klev in i i lördags var att den var full av lyckliga människor från när och fjärran, människor i vackra kläder, människor jag älskar, musik jag älskar, mat jag älskar, och champagne. Massor av champagne. Gästerna hade tagit med sig så mycket kall champagne att vi fick lämna tillbaka det mesta av vinet vi köpt, och ändå var det ingen som lämnade båten i ens tillnärmelsevist nyktert tillstånd. Det härliga med människor som låtit sig berusad på champagne är att bubblorna smittar av sig på humöret. 

Bilderna blev urusla, så blir det när man fotar under däck, men stämningen lyser igenom ändå tycker jag. Mattias kostym gör det definitivt. ❤