Syskon

Förmiddagen är nästan förbi. Det visar sig att annandagen bjuder på bråk. I alla fall barnen emellan. Det är väl iofs snarare standard än undantag numera. Svordomarna viner i luften och Hjalmar skriker ”MEN SLUTA!!!” ungefär en gång vart annan minut.

Det är tröttsamt.

Basketbollar, bandyklubbor, tennisracketar och rullskridskor ligger orörda (dammsugaren med). Inga kompisar duger att leka med. Det är som att det enda de vill göra är att gå varandra på nerverna.

De vill heller inte skjuta ihop Haralds bäddsoffa, från dubbel storlek till enkel, för den ska de sova i tillsammans. I natt igen.

Annonser

Om att inte räkna dagarna

Om jag hade svårt att hålla reda på dagarna i förra inlägget så är det ingenting emot hur svårt jag har att hålla reda på dem idag. Med några få undantag har vi inte haft några tider att passa de senaste dagarna, och de tider där varit har inte varit huggna i sten. Vi fick med oss Mattias ut i skogen i onsdags, och vi tog oss ner till Österlen i torsdags. Där emellan fick vi spontangäster till fika på morgonen, som stannade på lunch, för solen sken och det kändes slösaktigt att inte nyttja det till en måltid på balkongen.

Ett pit-stop i Borrby för att lämna av och hämta upp varor samt gulla med valp, och sedan vidare mot Simris för ännu ett pit-stop med avlastning av grejer och lite mat i magen innan vi åkte på fest i Simrishamn, och sedan tillbaka till Simris för mera mat och dryck till tidig morgon. Sen morgon därpå, efter ett ytterst utdraget adjö hamnade vi i Stenshuvud. Det var inte alls dit vi tänkt åka, men där vi hamnade efter att inte ha kunnat med att köra förbi utan en snabbtitt.

Det blev en långtitt. Det blev också trädklättring, glädjeskutt, havsbad och pärlande skratt blandade med fågelsång. Vitsipporna stod i blom. Backsipporna med. Hjalmar gjorde segergest när han fick in 18 vindruvor i munnen samtidigt. Det var en mer än vad Harald klarat.

Vårt Österlenäventyr avslutades i Kivik. Det börjar nästan bli tradition nu, att vi låter oss matas med både sällskap och godsaker hos Malin och Jonas, när vi ändå är i krokarna. Hjalle fick dessutom studsa studsmatta tills han var nästan mättad, och Bibbi njöt av att reta Simba innan de båda bestämde sig för att ta det lugnt i solen.

Vårt nästa äventyr gick det sämre med. Efter äggjakt i trädgården igår, och efter att ha fått upp seglen på Elvira bestämde vi oss för att ta en tur ut till Flakfortet och övernatta där. Vi puttrade iväg i bleke, men glada i hågen. Det gick bra ända tills vi kom fram. Där möttes vi av en kätting som spärrade av hamnen. Tydligen startar inte säsongen förrän nästa helg. Så vi fick snopet vända tillbaka. Vi la oss i hemmahamnen och låtsades att vi var iväg. Blev ganska bra det också! Vi sov gott och tog oss en lat morgon, med finfrukost och kortspel. Sedan fick vi gäster ombord, sådär som man får när man ligger i Västra Hamnen, och då fanns det ingen anledning att skynda sig där ifrån heller. Hjalmar tjänade dock ihop till en glass genom sitt allra första hopp från båt, så till slut fick vi lämna båten till förmån för glassbaren. Hade vi väntat en stund hade vi inte ens behövt det visar det sig. Harry som ligger bredvid oss där vi nu lånar en plats hade tänkt gå och hämta glass åt barnen. Sämre båtgrannar och vänner kan man ha. Undrar just vad annandagen ska bjuda på!

En vecka på ett par dagar

När jag nyss satte mig i solen på balkongen, efter en utdragen morgon som sträckt sig över hela förmiddagen tänkte jag för mig själv att ”vilken härlig vecka vi haft!”. Men så insåg jag att det bara är onsdag idag. Förvisso onsdag mitt i påsklovet.

Men det kändes ledigt igår, fastän jag var på jobbet, för jag hade Hjalmar med mig dit, och då blev det liksom festligt som på ett ledigt sätt. Dessutom jobbade vi bara halvdag. Hjalmar fick vara med på fritids på mitt jobb under ett par timmar, och skolbarnen som varit så nyfikna på min familj tittade blygt på Hjalmar, och bjöd snällt med honom att leka. Sen fick Hjalmar vara med på lunch med mina kollegor, och Harry Potter möte i biblioteket där han blev bortskämd på alla möjliga vis av snälla bibliotekarien.

Vi var tvungna att jobba halvdag igår för att hinna till frisören med båda killarna. Henke, som klipper oss alla är hett eftertraktad, och även om man bokar i god tid får man ibland anpassa sitt schema för att passa hans. Så det gör vi, för hos Henke trivs vi allihop, och snygga blir vi! Fast Hjalle fick tråkigt när jag gick där ifrån en stund, och började fota med min mobil som jag råkar glömma kvar. Måste säga att jag imponerades av hans kreativitet:

Väl färdiga med dagens måsten lyckades vi alla samlas på båten och få till oss lite kvällssol. Då kom Mattias och jag på att vi hade bröllopsdag. Det kunde ha firats sämre.

Och när jag nu inventerat en sprängfylld gårdag, så är det kanske inte så konstigt att det känns som att det gått en vecka på två dagar. Vi somnade hur som helst gott. Hjalmar somnade med en önskan om att till frukost få kavring med ost och paprika, specifikt. Möjligen även en leverpastejmacka med smörgåsgurka. Och en salamidito med tomat. I morse kunde han vakna till en dröm som blivit sann. Tänk vilken grej! Idag jobbar Mattias. Barnen och jag sölar, pysslar, röjer ut ett skåp, trallar glatt och njuter av att balkongsäsongen är igång. I eftermiddag hoppas vi komma ut i skogen med Mattias.

Dagens Bibbi

I juni fyller Bibbi 13 år. Hon har en tumör mitt på magen. Men hon är lika glad för det.

Idag gick Bibbi och jag på promenad med Danni och hans hund Harry. Bibbi protesterade mot att promenaden, hennes tredje för dagen, blev för kort, när hon märkte att vi var på väg hem igen. Danni och jag slog oss ner i en liten park, uppe på en liten avsats och tog en kaffe. Harry la sig lugnt ner. Bibbi stod och stirrade intensivt på oss ett tag, med kopplet spänt, men dämpade sig efter en stund varpå jag släppte kopplet och lät henne strosa lugnt kring våra fötter.

Plötsligt kom en skara barn ett tiotal meter bort. De hade köpt glass. Bibbi tittade intresserat på dem en stund innan hon satte av i full fart med kopplet släpande bakom sig, flög över kanten på den lilla avsatsen, och hoppade på en tio-årig kille så att han tappade sin glass och hon kunde käka upp den innan jag ens var halvvägs där.

Den skammen. Men också häpnaden.

Mera båtentusiasm

Värmaren är på och täckena är nedburna. Ikväll sover de på båten, Mattias och barnen. Men först ska de spela kort och äta popcorn.

Bibbi och jag ska se på Netflix. Jag tror att jag ser fram emot det lite mera än vad Bibbi gör. Hon går och vankar mellan barnens rum och undrar vart de tagit vägen med sina täcken.

Entusiasmens högborg

Idag är vi i säng tidigt allihop. Jag ligger förvisso och pillar på min telefon, men resten av familjen sover sött, strax efter nio en lördag kväll. Det är en nöjd sömn.

Mattias har slitit hårt hela denna veckan, för att få Elvira klar till sjösättning idag. Han har kommit hem mör och svettig efter att ha putsat och målat och vaxat, fråga mig inte i vilken ordning… Dekaler har bytts ut, och ett murket trappsteg, och en ny elpanel har vi fått. Säker har det gjorts en hel massa saker till som jag knappt ens noterat, men entusiasmen och ansträngningen har inte gått mig förbi.

Och vi andra, vi har också suttit här och entusiastiskt inväntat resultatet av Mattias ansträngningar, och idag kom hon i. Mattias och jag puttrade hem till Västra Hamnen med henne, i strålande solsken. All världens bekymmer försvann, och vi log lyckliga mot varandra när vi satt där ute, mitt på havet, och en av de tama svanarna välkomnade oss genom att simma med oss när vi gled in i hamn.

Något annat som barnen entusiastiskt inväntat var dagens utflykt med schackklubben. Tillsammans med sin lärare har de idag gjort besök på en schackturnering i Lund, och därefter sprätt av sig på en lekplats. De kom hem sprudlande glada, en timme för sent efter att en pappa som varit med på utflykten bestämt sig för att bjuda dem på glass. Så fort de kom hem ville de omedelbart dra på sig badbyxor och hämta upp SUP:en ur källaren och springa ner till båten. Lama invändningar om att det fortfarande är rätt kallt i vatten föll på döva öron, och vem är jag att dämpa deras längtan och glädje när solen ändå skiner? Så det blev kaffe på båten medan barnen SUP:ade och Mattias skruvade på några skruvar medan jag lapade sol. Barnen njöt av både SUP:en, men också av att återse sin arsenal av kort- och brädspel ombord. Att det inte finns några dynor på sofforna på båten ännu spelade ingen roll. För att verkligen fira ordentligt tog sig Harald också ett ordentligt dopp. Hans tjut ekade över hela hamnen när han hoppade i det iskalla vattnet, men han var glad och nöjd när han kröp i sin badrock!

Kids say the darndest things

Dagens mest uppiggande replik kom idag inte från ett av barnen på min skola, utan från ett av barnen på Hjalmars. På väg att hämta Hjalmar träffade jag en av hans klasskamrater i en korridor. Hon såg att jag hade min namnskylt på mig och kommenterade ”Hej Sofie! Har du jobb??” Ja, det kunde jag ju bekräfta att jag hade. ”Wow! Snyggt jobbat!! High five!!” sa ungen, och jag ler fortfarande, en dryg timme senare.