Mors dag

Harald var så här glad att fira sin mor idag:

Mattias och jag njöt dock av vår lunch (förvisso i omgångar då en av oss fick springa efter Harald som inte nöjde sig med att sitta stilla) på Rökeriet i Skanör. Det gassade av sol på uteserveringen och jag ville egentligen ta av mig skorna och känna på det solvarma trädäcket, men se det vågade jag inte på fina restaurangen!

Annonser

Om mitt 15-åriga jag….

….eller ens mitt 22-åriga jag had ekunnat se in i framtiden på vad mig 32-åriga jag gjorde igår hade jag förfasats.

Fast egentligen handlade inte gårdagen om mig, utan om Niki, som ska gifta sig.

Lämpligt nog hade vi bokklubbsmöte just igår. Så det blev temat för dagen utöver det engelsk/svenska.

Vi inledde med Elevens i parken, med gurksmörgåsar, clotted cream och scones på antikt porslin och med linneservetter, som sig bör. Till skillnad från möhippegänget bredvid oss så hade vi även en butler. Mycket behändigt.

Några lekar fick vi klämma in också, för skam skull. 😉

Efter kallbad (med boktema) blev det sillalunch och flera lekar, naturligtvis med lämpligt soundtrack.

Kvällen avslutades med en gammal svensk tradition, dansbanan. Det bar av mot Törringelund och allas hjärtan sjönk på vägen dit. I slutet av kvällen hade vi dock haft så roligt att alla utom en var rörande överens om att vi nog till och med kan åka tillbaka dit, med våra män.

Telefonförsäljning

För mig spelar det ingen roll om jag är kund hos någon eller inte. När det ringer telefonförsäljare blir jag skitirriterad.

Nyss ringde vårt elbolag och ville påminna om att vårt avtal går ut snart men att detta kommer att fortlöpa som vanligt om vi inte väljer en åtgärd. Men vad bra, om jag inte gör någonting så fortsätter vi som vanligt! Tänk att jag måste bli uppringd för att få reda på det.

Jag har dessutom sett på telefonen att de försökt ring 4-5 gånger den senaste månaden, under dagtid. Hur seriöst känns det? Vi ringer och hoppas att folk är arbetslösa så att vi får tag på dem, de som arbetar får stå sitt kast alternativt hoppas vi att de är sjuka så att de kan svara i sin hemtelefon och prata el. Ammande mammor vore ju ännu bättre att få tag på, det är ju allmänt känt att kvinnor blir lite mera korkade än andra under just amning.

Sen säger tanten i andra änden att hon vill ringa i nästa vecka igen för att erbjuda mig en rabatt om jag knyter upp mig till detta elbolag.

-Nej tack, jag vill inte bli uppringd.

-Jo men du förstår, jag hade tänkte erbjuda dig en rabatt!

-Ja, men jag vill inte bli uppringd.

-Ja men rabatt är väl bra?

-Säkert, men jag vill inte bli uppringd, vill inte ta ställning till någonting över telefon och hör av mig till er om jag är intresserad av en förändring.

-Ja men du behöver inte ta ställning över telefon, du kan ju fundera i en vecka tills jag återkommer med rabatterbjudandet.

-Jag vill inte bli uppringd, hejdå.

Vad jag vill nu är dock att byta elbolag, oavsett vad andra bolag har att erbjuda, så länge det ingår i kontraktet att information ska komma skriftligt och att man som kund aldrig blir uppringd.

En dag med Harald

Vilken lättnad att vakna idag och inse att jag inte behöver lämna Harald på dagis!

Sara och Alice vill ut och promenera, men jag hoppas att de ändrar sig till fördel för innomhusmys med tanke på blåsten ute.. Fast Sara kanske menade kortpromenader, för att rasta småsystrarna?

Stunder i livet II

Andra stunder som är frekvent återkommande i vår familj: Mattias-sover-bort-kvällen-på-soffan-medan-Soffan-glor-på-tv-och-surfarstunder, Bibbi-tvekar-att-gå-ut-för-att-det-blåser/regnar-medan-dumma-matte-står-ute-i-blåst/regn-och-försöker-locka-ut-hunden-men-till-slut-ger-upp-och-drar-ut-henne-i-koppletstunder, Soffans-ögon-går-i-kors-men-ändå-går-hon-inte-och-lägger-sig-utan-fortsätter-att-surfastunder.

Stunder i livet

Hemma har vi fruktstunder, matstunder, mysstunder och tv-stunder. Vi har lekstunder och badstunder, sagostunder och sandlådestunder, sovstunder, leka-med-hundenstunder och vinka-till-mormorstunder. Vi har också sitta-i-storstol-som-en-stor- människastunder, vattna-blommorna-på-balkongenstunder och hjälpa-mamma-stoppa-saker-i-torktumlarenstunder.

Och Harald och jag har våra gråtstunder.

Harald gråter när han sitter bakom mig på cykeln när han märker att vi är på väg till dagis.

Gråten tilltar ju närmre vi kommer och när det är dags att lyftas ur cykelstolen är han nästan hysterisk. Han klänger sig fast vid mig, hårt hårt, med armar och ben, som en liten liten apunge.

Han gråter när jag klär av honom hans ytterkläder. Han klamrar sig hårdare fast vid mig och skriker ännu högre när en fröken närmar sig för att ta honom i sin famn. Då gråter nästan jag också.

Jag släpper honom när han slappnar av något, eller sätter honom som idag, vid frukostbordet.

Med mat framför sig blir han lugn. Men han gråter igen när han förstår att jag ska lämna honom.

Då gråter jag också. Hela vägen till jobbet.