Harald klär ut sig

Ibland är det gulligt, ibland mindre så. Som idag, när han gick igenom högen med smutskläder.

Långhelg i Paris

Åh vilken trevlig helg vi haft!

Precis som alltid när vi besöker Paris så har vi gått och gått och gått.

Denna gång med lite större svårighet än tidigare. Det går inte att gå hur som helst med barnvagn och Paris är byggt lite hur som helst. Eller åtminstone trottoarerna som smalnar av till nästan bara kantsten på sina ställen. Tunnelbanan ska vi inte prata om, den är svår i sig och tidvis svårare tack vare att den sköts av fransmän.

De flesta tunnelbanestationer är dåligt utrustade för handikappade och barnvagnar. Där finns inga rulltrappor och utgångarna låter inte barnvagnar passera. På vissa ställen finns där grindar som kan öppnas genom att man via en intercom telefon anropar en stationsvakt av något slag. Ibland får man som svar att man ska bära upp sin vagn för trapporna man just burit ner den för, för att komma till en spärr där de kan kolla att man har giltig biljett innan de trycker på en knapp för att öppna dörren som är bred nog att släppa igenom barnvagnar. Efter den dörren är det bara till att fortsätta bära, ner till perrongen. Hade vi tänkt igenom saker hade vi tagit med vår bärryggsäck istället för vår resevagn.

Vi överlevde.

Dessutom bodde vi fantastiskt, hos min kusin Anna som bor i en förort på 20 minuters pendlingsavstånd från centrala Paris. Anna och hennes tre barn (varav 2 egentligen är vuxna), man och hund bor i en vacker 6-rummare i ett gammalt gammalt hus vid ett gulligulligt litet torg, 10 meter från tågstationen. Hos Anna blev vi bortskämda med allt möjligt, men framför allt med trevligt sällskap.

Dagtid lät vi oss underhållas av Kristin och Bia (som släppte hår motsvarande minst en kanin om dagen).

Vi har promenerat i Marais, på Ile Saint Louis, Saint Germain och skogen i Vincennes. Vi har ätit gott och mått gott, vi har skrattat mycket.

Harald var go som guld för det mesta utom när han tyckte att han suttit lite väl länge i sin vagn. Hans favoritställen i Paris är Igor Stravinskytorget intill Centre Pompidou med alla färgglada och vattensprutande konststycken, samt den gamla karusellen vid Les Halles, aldrig har han sett någonting så vackert. Nästa gång ska Haralds moster Kristin åka med honom.

Två gånger under vår resa råkade vi ut för det där otrevliga franska sättet som vi faktiskt på det stora hela besparats vid tidigare besök. Jag försökte fråga en expidit hur mycket ett par skor kostade och hon svarade att hon inte visste, innan hon tittade bort. Värre blev det för Mattias som faktiskt fick smäll efter att ha kört på en tant när han backade ut ur en hiss med barnvagnen. Hon skällde först på honom varpå han bad om ursäkt, sedan sprang hon efter honom för att skälla lite mera på honom och smälla till honom på axeln. Då svarade Mattia ”I said I was fucking sorry!”. Det är ett extremt karaktärsbrott för Mattias.

En annan liten fadäs inträffade när vi skulle gå på planet.

Då kräkte Harald på hela sin pappa, och det luktade riktigt illa. Så där illa att ingen våtservett i världen kunde råda bot på det.

Vi har lärt oss att det är sånt som händer när vi stoppar i Harald fett och socker. Kakor, croissants, muffins och sockrade pannkakor är numera uteslutna ur Haralds diet. Vi har sett tendenserna tidigare men det blev allt tydligare när vi själva åt rätt illa och Harald fick smaka. Hans mage klarar inte av det och nästa semester besparar vi oss gärna, förutom kräkningar även de extra blöjbytena.

Harald does Paris

Sådär ja, då var det avklarat! Och vi får äntligen gå och lägga oss.

Harald leker i sin koja

Aka resesäng tillfälligt fylld med designerkuddar som man kan slänga ganska hårt i ansiktet på Harald för att framkalla ett skratt.

Dagens verklighet

När jag idag öppnade dragkedjan till ett av ytterfacken i min handväska för att leta efter mynt trillade där ut ett par trosor.

Hur trosorna hamnade där är en annan historia, men det kanske är bra att nämna att de var helt oanvända, med alla lappar kvar.

Initialt blev jag lite generad över att stå på allmän plats och lufta mina, förvisso oanvända, men dock, underkläder. Tills jag insåg att jag hemma har ett hårband i exakt samma sorts spets som den trosorna är gjorda av.

Tänk vilken lustig verklighet vi lever i där det som täcker muffen ser ut likadant som det som täcker huvudet och därför blir mindre genant att exponera. Det borde ju bli tvärt om när man kan tänkas gå omkring med trosor på huvudet.

En stilla undran

Hur många långa solklänningar är det egentligen rimligt att man införskaffar per säsong?

Niki har ju den perfekta ursäkten i form av sitt bröllop. Enligt en mycket trevlig gammal tradition så måste hon ju se strålande ut under varje stund av sin bröllopsfest, även om den äger rum på Mallorca och varar i en vecka.

Men vi andra då, kan vi också använda Nikis bröllop som en ursäkt, eller räcker det att vi vill känna oss lite ”fabulous” vid poolen tillsammans med våra män, barn och väninnor?

Om ja till ovanstående, kan man klämma in några extra par sandaler med samma argument?