Tack!

Tack Malin och Jonas, Max och Mea för en jättemysig kväll! Ber om ursäkt för det tidiga uppbrottet, skyller helt och hållet på Harald alternativt Mattias.

Annonser

Funderingar en fredagkväll

Tänk vad lustigt att enligt besöksstatistiken här på bloggen så blir det alltid färre läsare fredag kväll, för att sedan öka måndag morgon igen. Vad fasen, surfar folk bara på arbetstid??

Alla ni som har skattefinaniserade jobb: enligt medierna skulle ni behöva effektivisera era arbeten. Att sluta nöjessurfa under arbetstid kanske är en bra början, även om jag naturligtvis låter mig smickras!

Happy/Sad?

Visst blir man som förälder lycklig när man ser sitt barns ögon lysa upp, hans axlar rätas upp, hans armar börja vifta och hans små små fötter börja röra sig snabbare i lycksalig upphetsning. Men man känner sig lite lurad när detta enorma intresse riktar sig mot en sådan där maskin som står utanför kassorna på Ica. En bil som man stoppar en tia i så att den skakar och som man som föräldrar otåligt står och stampar vid medan ungarna tjuter av glädje de första tio sekunderna innan även de får ett blankt uttryck i ögonen och slutligen bara sitter där och väntar på att skakningarna ska ta slut. Till nästa gång de kommer ut från de där kassorna.

Dit är vi på väg. Fast jag stoppade ingen peng i den där bilen idag. Harald var faktiskt nöjd med att bara sitta bakom de där rattarna, pilla på knapparna och titta på lamporna. Idag var det än så länge gulligt. Eller?

Vad får man tycka?

Nu är ju det där med Regnbågsfestival aktuellt igen.

Jag har försöka tassa lite på tå med mina åsikter, men kan inte helt hålla inne med dem helt.

Regnbågsfestivalen retar mig.

Jag tycker att det är självklart att man ska få välja vem man delar sitt liv med, att ingen annan har med det att göra och att samhället ska ge blanka fan i att lägga sig i det. Jag tror på att samkönade föräldrar är nog så goda alternativ som andra (kanske till och med bättre med tanke på den extra ansträngning som krävs) men jag tycker att det är jobbigt att fundera på saker kring tillverkning av dessa barn.  Oavsett så förtjänar alla människor att bemötas med respekt tills dess att de själva bevisat motsatsen, men det handlar ju om individualitet och inte grupptillhörighet.

Och då börjar vi närma oss det som retar mig.

Jag tycker att det är jobbigt att få andra människors sexualitet slängd i ansiktet på mig, oavsett åt vilket håll den barkar. Jag tycker inte att det är ok att man anordnar festligheter som verkar gå ut på att visa tungor som tränger sig in i andra tungors munnar, där halvnakna kroppar gnuggas mot varandra på öppen gata och sedan fotograferas för att visas upp i tidningen som ett exempel på hur de homosexuella lever, där den sk bögvärlden framställs som en grupp dansande exhibitionistiska fyllon utan värdighet medan flatorna står lite vid sidan av.  Eventuellt har man en vältalig och i allra högsta grad seriös kvinnlig homosexuell talare vid någon av de mera formella punkterna i programmet. Just att den där fantastiska gayrörelsen som dessutom har sin grund i att ge alla lika plats i samhället och ändå avspelgar den gamla heteronormen genom att låta männen, alltså de som brölar högst få mest utrymme i debatten retar mig dubbelt.

Vad fasen ska vi behöva hylla en viss grupp människor för deras grupptillhörighet gång på gång för? Syftet med gayrörelsen är väl ändå att alla ska få samma möjligheter i livet och ändå anordnar man stora festivaler som segregerar, som skapar en vi mot dem känsla just genom att samla alla som önskar visa upp sig på en och samma plats.

Nä tacka vet jag homosexuella som väljer att strunta i sådana här grejer, som befäster sin rätt att leva som andra genom att göra just så. Genom att njuta av sina liv, sina arbeten och sin familj. Genom att förutsätta en acceptans och därigenom kräva det av sin omgivning. Genom att smågräla med sina grannar i tvättstugan, leka med sina barn i sandlådan, köa på Apoteket, promenera i skogen, sitta i ändlösa telefonköer till elbolag, äta glass en solig dag i juli, eller mysa med en bok i sängen en kylslagen dag i december.

De som behöver bot mot sin homofobi kommer inte att låta sig botas av en festival som visar upp skrålande, hånglande, utklädda, avklädda människor utanför ett vardagligt sammanhang. De som botas kommer att så göras i vardagen, där de tvingas se sina medmänniskor för vad de är, grannar, föräldrar, syskon, barn, gamla vänner, nya vänner, medarbetare, läkare, brandmän, poliser och andra. Sådana vi möts av och interagerar med medan vi är upptagna med att leva våra liv, allihop.

Jag har fallit totalt

Vi har länge funderat på om vi skulle ha en lådcykel. Det hade främst underlättat turer till Maxi när inte bilen är hemma då en vanlig cykel är svår att lasta med så mycket som det brukar bli när vi handlar. Framför allt om man måste ta med sig Harald samtidigt.

I helgen fick vi prova Malin och Magnus dito. En skitsnygg röd sak från danska Nihola. Lättrampad, lättstyrd, fot och handbroms och med en massa kul tilläggsgrejer så som genomskinlig front på lådan, trepunktsbälte till två barnsäten och hundlucka om man så vill. Kapell till lådan finns i hela sex olika färger.

Enda nackdelen, och den är en rejäl sådan, är priset. Vi förfärades när vi fick höra vad den kostat. Hela vägen hem satt vi och förfärade oss.

Man måste nog tänka på det som ett alternativ till en andra bil om det ska gå att motivera över huvudtaget, fast ju mera jag tänker på det desto mera har vi ju ett litet litet behov av en andra bil och väljer vi en cykel istället får vi ju en hel drös ekologipoäng och det är ju hälsosamt att cykla och man får snygga lår och man får i sig en massa frisk luft när man cyklar och man utgör ett gott exempel för både sitt eget barn och grannarnas och det är lättare att parkera en lådcykel än en bil och hunden kan ju både åka med och springa bredvid och hunden kan ju lämnas i lådan som man kan låsa när man går in och handlar och då sparar man sig ju en hundpromenad och  Mattias borde ju bli jätteglad över hur mycket pengar vi skulle spara på att köpa en lådcykel istället för en andra bil för att inte tala om hur mycket vi skulle spara på att slippa parkera en andra bil för den där andra bilen, den ter sig ju allt mer nödvändig ju mera jag tänker på det.

Dessutom har vi ju inte ens rört pengarna från vår skatteåterbäring och de täcker ju nästan hela kostnaden för en ny Nihola med en mass tillägg. 😉

14_large

Umgänge sommartid

Vecka 29-30 jobbar vi alltid.

Det gör inga av våra kompisar, någonsin. De reser bort. Så vi känner oss allt lite ensamma så här års.

Fast igår sprang vi på Emma och Joakim med lille Hugo, som vi knappt springer på annars. Halvt om halvt utsvultna på gott sällskap tvingade jag med dem upp på drink. Tur att de inte är sådana som behöver trugas!

Idag har vi lyckats hälsa på Stockholmskamrater som semestrar på Österlen. Malin, Magnus och lille Carl har agerat värdar idag. Vi har strosat runt byn där de har sitt sommarställe och tittat på hästar och kor i de närliggande hagarna. Mycket mysigt!

Har vi riktig tur nu så tittar det in ytterligare en Stockholmsfamilj till hos oss i kväll. Förvisso mest för att hämta upp nyckel till ett av de husen som står tomma så här års och där vi är ansvariga för blomvattning, men vad fan, man ska inte skåda given häst i mun!

Nya färdigheter denna veckan

– Koka kaffe i badet. Ingen har försökt lära ut det sedan vi slutade babysimma för 10 månader sedan men nu kan han det.

– Spela blockflöjt, till Bibbis förtret. Dels för att jag tror att det gör ont i öronen på henne, dels för att blockflöjten när den inte blåses i kan användas som ett ypperligt vapen att slå små hundar med.

– Lura mamma. När jag i morse strängt sa ”munnen!” för att kunna ge Harald ett hallon utan att kladda öppnade han förvånansvärt nog munnen med detsamma. Jag stoppade i hallonet och Harald plockade genast ut det för att inspektera, mosa och smeta.