Trotsålder

Ödmjukhet är ett ord vi fått smaka mycket på på sistone.

Precis som vi upplevde vår första tid med Bibbi har vi de senaste veckorna fått erkänna oss naiva och dåligt förberedda på Haralds trotsålder.

I min tankevärld fanns inte en chans att en enveten tvååring skulle kunna vara exakt så enveten som vad min är. Det fanns inte en möjlighet att jag skulle kunna känna mig mera maktlös och ledsen, än irriterad och arg.

Irriterad och arg hade jag en plan för. Nu står jag tomhänt, helt utan plan och riktning många dagar.

Jag trodde verkligen att om jag var, tålmodig, klar och tydlig med vilka regler som gällde, vilka rutiner vi följer och vilka konsekvenser det blir när man inte inrättar sig, så skulle halva striden vara vunnen. Men antingen har jag inte lyckats med min föresats, eller så var den fel.

När Harald varje morgon vaknar och frågar efter pappa (som oftast är på jobbet), och gör klart och tydligt för mig i ord och handling att det inte finns en chans att jag skulle kunna duga, då blir jag ledsen.

När jag tänker till och vill att Harald ska känna att han bestämmer lite i varje situation, som när han får välja vilken leksak han ska ta med till skötbordet, och jag ändå bemöts av ”Nej mamma!!”. Då blir jag ledsen.

När jag under bråk och skrik och sparkar och slag äntligen fått på Harald hans ytterkläder, efter att han sparkat av sig skorna tre gånger och dragit av sig overallen eller jackan och jag sedan ska ta mig ner i källaren tillsammans med cykelhjälmar, handväska, extraskor och nya blöjor till dagiset etc och försöka montera fast den allt jämt skrikande och sparkande ungen på cykeln. Då blir jag ledsen.

Härom dagen blev jag så ledsen att jag grät i garaget. Då blev Harald knäpptyst och bad sedan med huvudet på sned om russin.

Då ville jag ge honom fingret.

Förmodligen hade jag kunnat göra det ganska ostraffat också, men det gjorde jag inte.

Helt i enlighet med min frustration kring ovanstående fick vi dessutom idag lite direktreklam. Det ena kuvertet var adresserat till Mattias, det andra till mig. Gissa vem som fick vad?:

Fantastiskt!

Jag avskyr sk barnskivor. Sådana som innehåller en massa uppspeedat elektroniskt tjafs som är tänkt att vara gulligt, men som bara blir förskräckligt bakgrundsljud som trissar upp vilken stämning som helst.

Det finns till och med band som är specialiserade på sån musik, vars skivor delas ut gratis när man köper skor på Vincent shoestore t ex.

Jag slängde mitt ex med detsamma. Jag tycker att det är en förolämpning mot både mig och mitt barn.

Men nu har jag hittat en site där jag tror att det kan finnas grejer som tilltalar mig, men det återstår att se. Ska varuprova lite.

Rockabye Baby! har skivor med känd rockmusik, anpassad som vaggvisor för barn. Man kan köpa ACDC skivor, Aerosmith, Bob Marley, Beatles och många många fler. Kul!

Jag är ingen medlare

När jag härom dagen kom in på dagis för att hämta Harald bevittnade jag hur min rare lille pojk tog ordentlig sats, måttade med båda händerna mot en annan pojkes bröst, och knuffade denne hårt.

Bestört tillrättavisade jag honom och avkrävde honom ett ”förlåt”.

-Nej mamma!

-Hugo blev ledsen, du MÅSTE säga förlåt.

Gissa vem som står bakom axeln på mig och piper ”Harald, säg förlåt!”, om inte Hugo.

– Nej mamma!

– Jo, du ska säga förlåt till Hugo.

Varpå Harald svara med en lång harrang som jag inte begriper ett dyft av men jag vänder mig till Hugo:

– Harald sa förlåt.

Varpå Harald blir helt tokig och skriker ”Nej mamma!!!”.

Mera media!

Det är nästan så att man tror att jag aldrig läst tidningar förut, men hur som helst. Ännu en artikel har väckt känslor.

Fredrik Skavlan har anklagats för att vara nedlåtande mot kvinnor genom att enbart intervjua dem om deras privatliv och utseenden medan män i samma program har fått prata om politiska agendor eller vad sjutton annars de gjort sig kända för.

Lite förvånansvärt är att kvinnor som gjort sig karriärer genom sina utseenden opponerat sig.

Bland andra har Carolina Gynning känt sig kränkt och förnärmad av frågan om huruvida hon var en sk ”stureplanskvinna”, alltså en som stod i en bar kring Stureplan och lät sig köpas drinkar av både den ena och den andre mannen.

Detta är alltså samma kvinna som i pressen berättat att hon supit, knarkat och allmänt levt illa i flera år och som först gjorde sig ett namn i mediahimeln genom att: ligga i live TV!

Jag kan tycka att det är den mest naturliga frågeställningen i världen, att undra huruvida hon identifierar sig med uttrycket ”stureplanskvinna”. Svaret borde vara ”ja” hur man än ser på det!