Ny vinkling

Tänk vad fort man lär sig av vid kritiskt tänkande när man inte övar.

Den där artikeln (baserad på en hel bok lärde jag mig när jag läste den) som jag bestämde mig för att ta illa vid mig av för att två personer i min närhet bestämt att den passade in på mig, den saknar ju helt substans!

Lite lustigt är det att de refererar till scientologerna då de använt sig av klassisk sektstrategi, där man buntar ihop en massa ganska allmängiltiga karaktärsdrag och medan läsaren distraheras av igenkänningsfaktorn så drar man precis vilken slutsats som helst och läsaren blir så häpen att denne inte analyserar det hela över huvud taget. Perfekt strategi för kortare tidningsartiklar eller reklamblad att fästa på pakethållarna på parkerade cyklar.

En kort överläggning med Malin var vi överens om att man nog blandat ihop koncepten i den där boken. Det som definieras är ju inte vad som är hippt (hippt har ju för mig annars definitionen trendsättande i motsats till trendföljande) utan vad som är vanligt, möjligen tilltalar boken dem som tillhör mellanskikten i de flesta kategorier men som önskar etikettera sig annorlunda. 😀

Varför jag irriterar mig över att kategoriseras och etiketteras över huvud taget får jag nog fundera lite mera på dock….

Förutsägbar

Ur Sydsvenskans söndagsbilaga läste Mattias högt för mig om hippa svenskar (artikeln hade rubriken Hipphet är värre än scientologerna), om vilka trender man ska haka på för att vara riktigt modern och inne.

Till min fasa läste han den för mig för att han ansåg den stämma väldigt väl in på mig.

Jag skruvade generat på mig och bestämde mig för att inte läsa den artikeln.

När jag nu kom in till jobbet sitter kollegan mitt emot mig och berättar fnissande att han läst samma artikel och genast tänkt på mig medan han bockat av alla de kriterier som alltså numera definierar mig som en trendslav.

Fredagkväll hos mamma och far

Äntligen är Harald stor nog att kunna använda sin fina raceroverall från Aston Martin (note till far: Du inser väl att han inte kan springa omkring i den där overallen utan ordentliga racingskor?). Vi har inte riktigt räknat ut användningsområdet ännu, men fin är den.

Mattias hade igår kväll bjudit in oss till drink hos mina föräldrar och iskallt räknat med middag också.

Det fick vi.

På väg hem ville Harald väldigt gärna hålla i Bibbis koppel. Det fick han. Bibbi var mindre nöjd med den lösningen och ingen kan väl anklaga henne för att ha varit otydlig med sina signaler?

Blandband

Jag saknar tiden då man gjorde blandband.

Man kunde göra dem åt sig själv för nöjets skull, för att tillfredställa eller framkalla en sinnesstämning, eller till någon annan för att förmedla en känsla eller visa uppskattning.

Att göra blandband kräver intresse, engagemang och en gnutta kreativitet. Att få ett som gåva var en stor ynnest.

Låtlistor är lite för lätta att göra om för att väga lika tungt. De går att ångra och ändra.

Men jag ska nog ändå göra ett digitalt blandband. Fastän jag inte har hållit mig ajour med den senaste musiken och knappt kan komma på 10 låtar av olika artister oberoende av känsla och teman. Men jag kanske kan bli bättre, om jag gör det lite oftare.

Reklam

Igår kväll såg jag en TV-reklam som har etstat sig fast i mitt minne.  Jag nästan dräglade över den. När jag pratade om den på jobbet hörde jag liknande reaktioner från en av mina kvinnliga kollegor.

Den visade helt fullkomliga rumpor och lår i rörelse. Kvinnors rumpor och lår. 

Reklamen är för Reebok skor. 

Nu är reklamen anmäld för sexism, för att den fokuserar på fel kroppsdelar.

Man snackar om virusreklam som ska matas ut via de sociala medierna för att bakvägen skapa diskussion och debatt och ge större spridning. Reebok behöver inte göra det, deras reklam är omskriven i kvällstidningarna. Ska jag anlita någon reklammakare någonsin så vill jag ha deras.