Smätten är mitt bo, där ska det byggas

Jo då, lampan i smätten mellan sovrummen blev jättebra. Kunde inte bli bättre. Nu blir man lite lättare i själen av att titta åt det hållet. Jag har annars känt att det där tomma vita gapande hålet, precis i blickfånget när man kliver in genom vår ytterdörr, gett mig lite lite ångest varje gång jag kommit hem.

Fast nog behövs det några kompletteringar.

En vacker plansch är köpt och lämnad på inramning.

Nu vill jag ha dit några låga bokhyllor, inte mer än 20 cm djupa, samt en fin matta.

Båda finns förslag på. Hyllor hade jag gärna beställt från Montana. Lätta, luftiga och inte allt för personliga skulle de ge en fin balans åt resten.

Matta har jag också en specifik i åtanke, som jag blev mäkta förvånad att få medhåll om från Mattias. Har suktat efter Patricia Urquiolas Mangasmattor sedan jag såg dem första gången i något reportage från en designmässa för ett par år sedan tror jag.

Skulle allra helst vilja ha en stor rektangulär enligt nedan, men det har vi inte plats till.

Med ovanstående färgställning finns dock en lite mindre variant, som kanske kanske kan tänkas införskaffas inom det närmsta halvåret eller så:

Längtar redan! 🙂

Just det…

Första firandet idag förtjänar en omnämning. Harald och Mattias kom sjungande in i sovrummet bärande en bricka med en kopp te och en tunnbrödrulle med smör och ost, och fyra små tårtljus i.

Harald slängde stolt fram en teckning som han rafsat ihop i sista minuten. Tydligen skulle det ha föreställt en pojke, men det bidde ingenting.

Lika glad var han för det, och jag med.

Extravaganser är inget för mig, det räcker med lite enkel kärlek. 😉

 

Störtsköna ungar (och fina gratulationer!)

Så fint firad jag har blivit idag

Ljuvlig lunch på Salt och Brygga med två favoritdamer, och bebisar, plättkalas med ytterligare favoriter (tur att man inte behöver begränsa antalet sådana!) och nu senast färdiglagad  och hemlevererad middag med fina familjen.

Jag känner mig mycket tillfreds med min dag.

Dessutom lyckades jag fånga några ljuvliga ungar i fina bilder, eller vad sägs?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bilder från en gråtrist måndag

Nu när det är barmark ute så hämar jag Harald med stora cykeln.

För att slippa lyfta honom har jag med mig en pall så att han kan klättra i och ur lådan själv.

Idag fick pallen ytterligare användningsområde, som picknickbord. Harald fick varmkorv och bubbelvatten till mellanmål när vi varit på Maxi och hämtat ett paket.

Sen vet jag ju att alla barn gör precis som Harald, men det blir inte mindre gulligt att han insisterar på att ta på sig sina stövlar själv men allt som oftast tar på sig dem på fel fot:

Eftermiddagen idag spenderades i bästa sällskap. Hemma hos Jenny, Stora Alice och Sofia, med Niki, Olivia och Bebis Alice.

De stora flickorna lekte fint tillsammans. Harald var nöjd med att leka vid sidan om. Konstiga (men söte!) unge!

Om skägg

Skägg har blivit den nya mutan hemma hos oss.

Muta är nog fel ord förresten, målsättning är kanske rättare.

Fast det är inte odelat positiva känslor kring det där med skägg.

Pappa rakar ju bort sitt, det har ju nämnts tidigare. Jultomten däremot behåller sitt. Både jultomten och pappa är bra killar.

Sen är det ju alla de där sakerna som kommer med skägget. Till exempel så har jag lovat att när Harald fått skägg så ska han få köra bil, lyfta tyngder och en hel drös andra väldigt fördelaktiga saker.

Harald ser mycket fram emot de saker man får göra när man hat skägg. Men han vill nog ändå att mamma ska hjälpa honom raka bort det, så att han ser ut som pappa. Inte som jultomten.

Sovvanor

Åter igen har jag svårt att helt lägga band på den enorma frustration och irritation som Harald ser till att orsaka vareviga helgmorgon.

Som för att jävlas vägrar ungen sova längre än till sex på lördag/söndag, oavsett hur desperat trött han verkat kvällen innan när han tacksamt fått gå och lägga sig.

Det hade väl varit sin sak om han kunde sova en stund på eftermiddagen, men se det är numera stört omöjligt.

Apropå sovvanor så har jag lagt märke till en skum grej. Medan jag kan vakna till av att Harald vänder på sig i sin säng, i sitt rum, så kan Mattias sova genom jorbävningar och barnaskrik. Men ett ljud som vi numera båda är lika känsliga för är hundhulk. Två nätter på rad har Bibbi hörts hulka och då vet vi båda att en matta är i fara, för är man Bibbi måste det kräkas på mjukt underlag. En halv sekund tar det, även för någon med stor mage, att flyga ur sängen och lyfta stackars Bibbi ut på parketten. Fast i natt hann jag inte ändå.