Apropå fina grannar

Familjen nedanför oss tror jag att vi prisat många gånger. Om inte så får vi börja göra det här och nu.

Nyss stod Harald och ”fiskade” med sitt fiskespö över balkongräcket och tänka sig, det nappade hely plötsligt! Harald fiskade upp en tepåse, ett hundben och en körsbärstomat. Bättre fiskelycka kan man väl knappast önska sig!

20110630-095331.jpg

Dagens hiss

Vi har omåttligt fina grannar.

Anna och Lennart har tagit hand om oss sedan vi flyttade in och både hund och (ett) barn knallar hemtamt in hos dem lite när de känner för det. Härom dagen lånade vi ut Bibbi till dem när de skulle ha gäster, hon trivs bra med att vara deras partytrick.

I måndags kväll bjöd vi spontant in dem på ett glas vin på vår balkong. Det slutade med att de lagade entrecote med nypotatis och tillbehör samt hemmagjord flädersaft och serverade oss det på vår balkong.

Det var väldigt fint.

Dagens gnäll II

Jag hatar stranden.

Jag har vetat det länge men inte vågat stå för det för det känns liksom fel att racka ner på något så helylle. Det förväntas dessutom att man ska gilla att åka till stranden.

Egentligen är det inte stranden jag hatar, det är sanden. Den där förbannade sanden som fastnar överallt!

I eftermiddags åkte vi till Falsterbo Strandbad. Jag hade övertygat mig själv, mot bättre vetande, om att det skulle bli så där härligt romantiskt.

Och  visst var där vackert.

Men när vi lagt ut vårt enorma vackra matelasserade överkast på sanden, varpå Harald verkade göra det till sin livsuppgift att täcka det med sand och jag vände mig mot bebisen i sin bilbarnstol och ser att han under färden ner från parkeringen till stranden blivit fullkomligt blästrad av sand som kletat sig fast i hela hans söta lilla ansikte, i ögonbryn och ögonfransar, över hela hans hår och i alla små veck på hans armar och lår, då kunde jag inte längre svälja panikkänslan.

Utflykten fortsatte med att Harald byggde sandkakor som han skar upp och serverade oss, på överkastet. Harald torkade av sanden från sina fötter på överkastet. Harald torkade av sina sandiga händer, på överkastet. Harald ville inte äta sin vattenmelon för att där var sand på den (efter att han pillat på den) och Harald ville inte bada i havet för där var sjögräs.

Jag fick amma min sandtäckta bebis och fick sand i bh:n. Och ja, jag hade faktiskt gjort ett försök att rengöra bebisen från sand, med vårt medhavda mineralvatten (Mattias val) som hälldes över ansiktet på honom varpå han skrek som om vi försökte ha ihjäl honom.

Nä, rastlös och orolig blir jag på sandstranden om jag inte får vara där med icke sandsamlande varelser och prylar. Ge mig en solstol, ett drinkbord och en barnfri stund så blir jag också lycklig av havets brus och de vackra vyerna. Annars kan det vara.

Dagens gnäll I

Idag har vi åkt Rundan.

Rundan är den lokala turistbåten och liksom vi var det en hel hög föräldrar (mammor) som ansåg båtrundan vara lämplig barnaktivitet att fylla ut en sommardag med.

Mina fördomar om de barn som döpts till Tindra, Noa och Filip bekräftades med råge. De stackars barnen var fullkomligt hjälplösa i fråga om respekt för sin omgivning.

Mammorna också.

En av dem pratade högt och irriterat om hur vi på raden framför borde flytta på oss så att hon och hennes väninnan kunde sitta bredvid varandra tillsammans med sina ouppforstrade avkommor.

Jag satt och ammade och kände hur blodet började bubbla.

Jag är förvånad att det inte blir knytnävsslagsmål oftare i miljöer där småbarnsmammor tvingas interagera med varandra.

Annars hade vi en väldigt trevlig utflykt.

Vi har haft det bra

Vi har slappat vid poolen:

Vi har badat:

Vi har ätit gott:

Vi har plockat frukter ur trädgården:

Vi har sprayat:

Vi har sett på gamla hus:

Vi har sett på statyer:

Vi har väntat på tåg:

Vi har klappat åsnor:

Vi har myst:

 

Vi har rest i business hem:

Målinriktad

Tuggummi är hårdvaluta i Haralds värld.

Därför har vi använt det som belöning under potträningen.

När Harald idag bad om tuggummi utan att ”ha gjort sig förtjänt” av ett och därför nekades ett, gav han sig attan på att ”prestera”.

När ingenting hände började han gråta. Sen bad han om hjälp.

Mattias frågade honom om han verkligen behövde gå på toaletten. Svar på den frågan undveks. Tuggummi däremot, det pratades det om.