Hundpromenad i jacka

Så var det dags igen.

Vintern närmar sig och i år ska Bibbi ju vara på pensionat så det känns viktigt att lära henne att ha på sig en liten jacka.

Men precis som föregående år förklarar Bibbi med all tydlighet att det är fysiskt omöjligt att röra sig i den här jacka. Det går helt enkelt inte att sitta, ligga, stå eller ens vifta på svansen så där ynkligt som man annars kan göra när det är lite synd om en.

Så här gick det på väg hem från dagis, när jag lät hunden gå utan koppel, med jacka:

Fattar du inte! Livet är inte roligt! Barnen är inte lockande! Soporna har mist sin väldoft!

Med ett par puttar under rumpan tog vi oss över vägen

..tre puttar under rumpan till

Nä, det blev inte roligare det heller

Om tvätt

Vi har en hög ambitionsnivå på tvättandet i denna familjen.

Om målet är två maskiner om dagen så har vi råd att vila två dagar i veckan.

Fast dagar som idag, när tvättkorgen svämmar över och man inser att man skulle behöva tvätta minst tre ordinarie maskiner samt lakanen i åtminstone vuxensängen för att över huvudtaget få ruljans på saker och ting, då inser man att man misslyckats i sin målsättning.

Men så tar man tag i saken.

Tvättar en vit/väldigt ljus tvätt. Slänger in några saker som egentligen bara ska tvättas på 30 grader i en maskin på 60 grader då det i högen som passade i färg fanns en del ”kontaminerade” saker. Inte mycket att göra åt.

En blandad maskin avlöser. Tur att man kommit ihåg att tömma torktumlaren sedan sist så att den inte var full av torra, och i värsta fall bara halvtorra grejer. Bara att tjoffa in det som tjoffas ska. Lyxigt värre.

Kvar på golvet ligger sedan en mörk maskin.

Den ligger där och ser helt enhetlig ut. Alldeles lagom i mängd. Skit samma att tvättmaskinen läcker ut vatten på den där högen så att den blir blöt, den ska ju ändå tvättas.

Lakanen kan man avvakta med till imorgon i alla fall. Tvättkorgen är ju tom och rymmer dem lätt.

Sen går någon jävel och tappar hundmat i hundvattenskålen. Och fast än någon annan fiskar upp de där matbitarna och flyttar över dem i matskålen så kvarstå en del ”matdamm” i vattenskålen och matdamm är ju ändock matdamm, må vara att det får inmundigas med en hel skål vatten.

Och sen var den tvättruljansen körd.

Helt plötsligt har man en nästan vit jävla nerkissad matta att tvätta. En sån som man tvättar i en vit/väldigt ljus maskin. En sån hög som man inte hade tänkt se åt på minst fyra dagar.

Fast man kan ju tvätta mattan med lakanen. De där lakanen som man tänkte spara till morgondagen till fördel för den mörka maskinen som ligger på badrumsgolvet och helt plötsligt ser väldigt stökig ut och som man inte kan köra ner i tvättkorgen igen. För den är ju blöt. För den jävla tvättmaskinen läcker. Igen.

Funderingar en vanlig onsdagmorgon

Nyss läste jag en kort intervju i morgontidningen. Man pratade med en man som bloggar. Han bloggar om sitt liv med barn i stan.
Han kallas livsstilsbloggare.

Är man kvinna kallas man mammabloggare och mammabloggare det är en sån som en helt vanlig bloggare inte vill bli efter att hon får barn.

Det retar mig.

En sak som jag däremot tycker är lite gullig är grannens nya hund. En valp på tio veckor som Hjalmar och jag gullade med igår förmiddag och som Bibbi visade måttligt intresse av i trädgården igår eftermiddag.

Nyss var den valpen med matte ute i trädgården på en liten morgonkissning.
Från frukostbordet ser jag en vänlig vinkning nere i trädgården.
Dags att revidera den där tanken om vår relativa osynlighet och vad jag hört gäller det även ett par andra av våra grannar. 🙂

Vardag eller parodi?

Konstigt är det i alla fall, att medan ett någorlunda lugn kan råda under tiden som jag förbereder kvällsmålet, i god tid så att ingen ska behöva få blodsockerfall och konstiga utbrott, så blir själva måltiden ett fullkomligt kaos.

Tänk att varje kväll pratar vi med Harald om vikten av en varierad kost och han nickar och förstår med sina stora allvarliga ögon och sedan sätter vi oss.

Replikskiftet blir obönhörligen:

”Jag gillar inte det”

”Du har alltid gillat det förut”

”Nej”

”Då får du gå och lägga dig med detsamma. Utan saga, utan lek, utan välling”

”Ok”

Och sen börjar helvetet. Sen skriks det och sparkas och springs mellan rummen. Och grälas om vilken vuxen som varit dummast mot Harald.

Allt medan Hjalmar gör sitt bästa för att inte panika av blodsockerfall och ensamheten vid matbordet medan en vuxen tillrättavisar Harald och den andra riktar en projektil åt Bibbis håll då skrikandet ju får henne att börja yla. Till slut kan han inte hålla sig utan skriker han också.

Och Harald gråter, och Bibbi ylar och Mattias och jag springer som yra höns medan soppan står och kallnar på bordet.

En halvtimmes sånt gör vem som helst helt dum i huvudet.

Snälle Harald

Nyss var Hjalmar lite olycklig i sin säng.
När jag gick in för att trösta såg jag hur Harald var på väg upp ur sin säng med sitt ”monster”, ett egenhändigt tillverkat och högt älskat gosedjur, som han stoppade ner hos Hjalmar.

Att jag inte spricker av stolthet och lycka är ett under!