Om dagens äventyr

Ja, det blev rätt äventyrligt idag.

I alla fall för Harald och mig. Undrar om jag traumatiserat honom för livet..

Båtturen ut mot Emerald Cave gick bra. Vi njöt av åsynen av de underliga bergen som reser sig ur havet. Där låg en dimma över havsytan som fick hela upplevelsen att te sig overklig och sagolik. Släng dig i väggen Lost.

Harald och jag småpratade om allt möjligt och hade det riktigt trevligt.

Men när vi väl kom fram och Harald insåg att han skulle behöva hoppa i det där vattnet som han inte bottnade i, till de där fiskarna som flockats vid vår båt när han slängde brödbitar på dem, då brast det för honom.

Jag insisterade på att han skulle i och de där första tjugo meterna innan vi kom fram till grottmynningen gick riktigt bra.

Men när vi simmat in i mörkret, i det stim av andra människor som också var där och hörde oroliga röster eka mellan väggarna, då brast det igen. Då blev han hysterisk. Han ömsom höll sig fast vid mig, ömsom sparkade och drog och fäktade med armarna. Allt medan han vrålade och skrek. När vår guide försiktigt tryckte ner hans huvud för att han inte skulle slå i taket vid ett ställe trodde jag att han skulle kräkas.

Hade han inte varit med hade jag nog själv kunnat tänkas bli lite hysterisk just där man höll på att stöta i huvudet i taket.

Men vi kom igenom, till en fin liten sandstrand inuti ett av de där fantastiska bergen.
Där lyckades han lugna ner sig och vi pratade om sjörövarskatter.

Sen blev det samma visa på vägen tillbaka. Fast vid det laget var jag så stressad att jag simmade före guiden och in i en gång som inte alls skulle leda ut. Men det löste sig.

Sista biten tog vår guide Harald. Det uppskattades av mig som aldrig hunnit ta mig runt i ryggläge utan simmat bröstsim med en hysterisk unge klängande på mig. Förvisso i flytväst men det blev ändå inte utan kallsupar.

Nästa två stopp på vår tur höll sig Harald i båten medan jag snorklade. Jag hade tänkt ha med honom ner i vattnet, i sin flytväst, för man såg rätt mycket fisk även uppe vid ytan. Men modet var slut för idag.

Jag tyckte att snorkligen var fantastisk. Så fantastisk att jag undslapp mig ett fniss i snorkeln i ren förtjusning när jag sänkte ner ansiktet under vattnet första gången.

Så nu sitter jag här med brända axlar och törstar efter mera. Ikväll ska jag googla fiskar, och krama Harald en gång extra.

Annonser

3 thoughts on “Om dagens äventyr

  1. Det här är väl en del av din ”tuffa till dig” teknik? 😉 Vänd på det istället och höj upp honom till den överlevande äventyrare han är!!! Inte många 3 åringar som tagit en simtur i mörker i en grotta! Kan dock ifrågasätta varför guiden tog er igenom när det var högvatten??? Onekligen mindre läskigt när där finns rimlig takhöjd! Kram till sjöpiraten!

  2. Jo, nu i efterhand är han faktiskt stolt. Och vi har pratat om hur häftigt det är att ha gjort det. När han återberättade för sin far glömde han nästan helt att han varit livrädd och sa bara att ”det var lite läskigt”. Längtar efter att höra honom berätta för sina små kamrater hemma om sjörövaregrottan men får nog fortsätta jobba med mina egna motstridiga känslor kring det hela. Har svårt att glömma hans desperata skrik om att ”mamma jag vågar inte!!”. Kram på dig!

  3. Ge dig själv en rejäl egoboost att du är modig och våghalsig och kan ge dina barn dessa upplevelser – SUPER MUM!!! En riktig sjörövarmamma – som dock har svårt för lite smuts 😉 ha ha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s