Som att vara sjutton igen

Min familj är bortrest.

Allihop.

Till och med hunden.

Efter ett par timmars sorg känner jag mig nu som den där gången när jag var sjutton och mina föräldrar lämnade mig ensam hemma i radhuset i Simrishamn i en vecka. Men istället för att sno min fars fluffiga hotellmorgonrock, hälla upp en gin och tonic i en ölsejdel, lägga mig i jacuzzin för att sedan gå upp och röka en stulen cigarill i tidigare nämnda morgonrock har jag idag gjort ingenting.

Jag har latat mig bara. Med undantag av den korta promenaden till och från lunchrestaurangen där mamma bjöd på lunch. Med vin.

Jag har också lekt sjörövare för mig själv.

Ikväll ska jag äta lyxchips och tomater med buffelmozzarella till middag framför tvn.

Om bröllop

För sju år sedan gifte jag mig med Mattias.

Det var en fin dag på alla sätt.
Solen strålade och vi med den.

Hand i hand stegade vi de tre kvarteren bort till rådhuset, där vi möttes av våra vittnen.

Jag som inte ens tänkt tanken att ordna en brudbukett fick en tillstucken mig. En liten enkel bukett som passade helt perfekt.

Ceremonin var snabbt genomförd och sen stod vi där, som man och fru, på rådhustrappan. Och kände oss vackra i varandras sällskap.

Och inte behövde vi något bubbel för att känna oss berusade inte!

Men en öl fick vi ändå. På sportbaren på hörnan intill.

Och sen åkte vi hem till våra föräldrar och berättade för dem att vi gift oss.

Det var fint. Och precis så som vi önskade oss. Ett bröllop utan krims och krams, utan ståhej och bulleribång. Där bara vi fick plats. Där bara vi fick vara.

Och nu är vi. Fast många fler. Det är också fint.

Om att föräldrar alltid har rätt

I morse var en sådan där morgon då Harald vaknade och verkade ha bestämt sig redan innan han gick ur sängen för att bråka.

Han letade anledning att börja gallskrika och letar man så finner man.

Så vi sa till honom att han minsann fick sitta på badrummet och skrika färdigt för ute bland resten av oss fick han inte vara så länge han gormade och skrek.

Så han satt där på badrumsgolvet och skrek. Och vi stängde dörren.

Efter att ha lugnat sig lite sätter han snart igång igen och hulkar något om att det blivit mörkt och att vi inte får släcka och Mattias skäller på honom att är det någon som skäckt så är det han själv och det kan han ju strunta i!

Ungen skriker tillbaka att det hände av sig själv.

Yeah right. Ge dig Harald. Tror du att mamma och pappa är helt tappade bakom en vagn?! Sådana uppgifter diskuteras inte.

Då ringde grannen och frågade om elen gått hos oss också.

Fan.