Om mitt plättjärn

För länge länge sedan, ungefär så här års, bestämde Mattias och jag oss för att ett vi nog var något att satsa på.

Mattias föreslog att vi skulle resa bort en helg tillsammans. Till Halmstad.

Det verkade ju trevligt tänkte jag, att få se lite av Mattias barndomsmiljöer.

Vi skulle få låna Mattias brors lägenhet i centrala Halmstad då denne skulle vara bortrest. Solen sken och livet var allmänt skimrande. Jag köpte en bikini på rean, en svart med vita prickar, och sen åkte vi ner till Tylösand för att sola och bada. Jag brände mig. Sen drack vi öl i plastglas medan vi lyssnade på någon sorts cover-band på Hotell Tylösands after-beach.

Vi åt på Lilla Helfvetet.

Inget överraskande kanske, men en väldigt väldigt fin helg.

På söndagen kläckte Mattias ur sig, lite ur det blå, att vi kanske skulle ta en sväng ut till hans föräldrar också. Och visst hade jag undrat lite, över att vi skulle spendera en hel helg i Halmstad utan att jag skulle presenteras. För det började kännas dags. Och kommer jag ihåg rätt så hade jag nog redan släpat hem Mattias till mina föräldrar vid minst ett par tillfällen vid det laget.

Men vi har ju lite olika takt på våra inre trummor, Mattias och jag.

På väg ut till Vilshärad stannade vi till vid en Verner och Vernerbutik som annonserade konkursutförsäljning och sånt lockar ju alltid. Där hittade jag mitt plättjärn. Jag som hade gått och längtat och letat länge efter ett sånt där inarbetat gammalt plättlagg, som känns mjukt och lätt av användning. Ett sånt som jag gärna går och smeker för njutningens skull.

I brist på sådant nöjde jag mig den dagen med ett nytillverkat plättlagg i gjutjärn till kraftigt reducerat pris.

Och i glädjeyran över mitt inköp träffade jag Mattias föräldrar för första gången. Så präktig de måste ha tyckt att jag verkade.

Idag har mina barn fått plättar ur detta järn. Med färsk mango, färsk ananas, amerikanska blåbär och grädde. Så ville den äldste ha det.

Nästa vecka blir det pannkakor, ur ett pannkakslagg av gjutjärn, som är mjukt och nött av användning, som jag tog med mig från min morfars kök när mamma och jag sorterade hans saker när han gått bort. Det är samma pannkakslagg som min mormor brukade laga pannkakor på åt mina syskon och mig när vi var små, ett som jag ibland plockar fram bara för att smeka, för njutningens skull.

Två bra dagar

De senaste två dagarna har vi haft det minst lika bra borta som hemma.

Ena kvällen åt vi take-away i Åkarp, andra kvällen lagade grannen mat.

Och i morse sov Hjalmar och jag till kvart över nio.

Och Mattias och Harald har badat i havet två gånger idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagens samtalsämnen

Idag har vi i familjen diskuterat batonger och när dessa bör eller inte bör användas och hur. Tror att det är ytterligare en sådan där fråga som jag ska hänvisa till polisen för.

Utöver det så har Harald idag informerar om att 112 ringer man om man vill nå brandkår, polis eller ambulansen samt att galna kor måste man skjuta.

20120625-211015.jpg

Händelserikt så att det räcker

Jösses vad slut man kan vara efter en halvnykter midsommar.

Det kan möjligtvis ha något att göra med Bibi. Som tio minuter in på vårt midsommarfirande, som inleddes med lunch, svalde en studsboll.

Det kändes så där, att tio minuter in på en bekantskap med en festdeltagare som råkar vara veterinär så stoppar denna en av sina små tvillingsöner i bilen och lämnar övriga tre barn kvar hos oss, för att köra till jobbet och hämta kräkmedel till vår hund.

Under tiden som hon var borta smet Bibbi.

Hon återfanns förvisso, fick sin spruta och sen fick hon vallas. Barnen följde intresserade med och tittade på medan hon kräktes.

Det hjälpte dock inte att spy. Så någon fick köra henne till sjukan.

Jag såg mig genast omkring för att hitta en vuxen som skulle kunna ta hand om det hela men insåg snabbt att jag nog är tilläckligt gammal för att klassas som sådan själv. Så medan Mattias knallade iväg till midsommarstången med Hjalmar på ryggen, i hällregn, letade jag mig fram till djursjukhuset med Bibbi. Med mig i bilen hade jag också all vår packning inklusive torra kläder, blöjor, nappar och barnsäng.

Det tog en stund på sjukhuset. Och det kostade en rejäl slant. Och inte fan hittades någon boll.
Därmed inte sagt med hundraprocentig säkerhet att den inte finns där inne någonstans. Det återstår att se helt enkelt.

Och sen var klockan sju.

Men vi fick en mysig kväll. Det skrattades gott runt vuxenbordet och alla sju närvarande barn var goda som guld.

Idag har vi myst hos vännerna i Domsten, och vi har frossat. Ätit rester av sill och ägg och kött och korvar och pastasallad och potatissallad och cheesecake och jordgubbstårta från igår samt halva den ostbrickan som inte ens hann påbörjas igår kväll
.
En kort spatsertur för sakens skull hann vi också med mellan regnskurarna.

Sen åkte vi hem. Till nästa kalas, lite improviserat. Men det var bara tre meter hemifrån, i höjdled och då är det lätt att improvisera, och trevligt.

Nu känns det som att jag aldrig kommer att kunna resa mig igen. Definitivt inte äta i alla fall. Klockan är nio, jag ligger i säng och önskar mig innerligt att barnen vaknar tidigast om tolv timmar.

20120623-211008.jpg

20120623-211021.jpg

Bilder jag blir glad av

Vissa dagar behöver man lite mera kärlek än andra.

Och vissa dagar bjuder på mera kärlek än andra.

Ikväll bjöd på mycket kärlek. Och nybadade glada ungar. Och när jag behöver mera kärlek än annars, då ska jag gå tillbaka till detta blogginlägg och titta på bilderna.

Detta bildspel kräver JavaScript.