Händelserikt så att det räcker

Jösses vad slut man kan vara efter en halvnykter midsommar.

Det kan möjligtvis ha något att göra med Bibi. Som tio minuter in på vårt midsommarfirande, som inleddes med lunch, svalde en studsboll.

Det kändes så där, att tio minuter in på en bekantskap med en festdeltagare som råkar vara veterinär så stoppar denna en av sina små tvillingsöner i bilen och lämnar övriga tre barn kvar hos oss, för att köra till jobbet och hämta kräkmedel till vår hund.

Under tiden som hon var borta smet Bibbi.

Hon återfanns förvisso, fick sin spruta och sen fick hon vallas. Barnen följde intresserade med och tittade på medan hon kräktes.

Det hjälpte dock inte att spy. Så någon fick köra henne till sjukan.

Jag såg mig genast omkring för att hitta en vuxen som skulle kunna ta hand om det hela men insåg snabbt att jag nog är tilläckligt gammal för att klassas som sådan själv. Så medan Mattias knallade iväg till midsommarstången med Hjalmar på ryggen, i hällregn, letade jag mig fram till djursjukhuset med Bibbi. Med mig i bilen hade jag också all vår packning inklusive torra kläder, blöjor, nappar och barnsäng.

Det tog en stund på sjukhuset. Och det kostade en rejäl slant. Och inte fan hittades någon boll.
Därmed inte sagt med hundraprocentig säkerhet att den inte finns där inne någonstans. Det återstår att se helt enkelt.

Och sen var klockan sju.

Men vi fick en mysig kväll. Det skrattades gott runt vuxenbordet och alla sju närvarande barn var goda som guld.

Idag har vi myst hos vännerna i Domsten, och vi har frossat. Ätit rester av sill och ägg och kött och korvar och pastasallad och potatissallad och cheesecake och jordgubbstårta från igår samt halva den ostbrickan som inte ens hann påbörjas igår kväll
.
En kort spatsertur för sakens skull hann vi också med mellan regnskurarna.

Sen åkte vi hem. Till nästa kalas, lite improviserat. Men det var bara tre meter hemifrån, i höjdled och då är det lätt att improvisera, och trevligt.

Nu känns det som att jag aldrig kommer att kunna resa mig igen. Definitivt inte äta i alla fall. Klockan är nio, jag ligger i säng och önskar mig innerligt att barnen vaknar tidigast om tolv timmar.

20120623-211008.jpg

20120623-211021.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s