Om mitt plättjärn

För länge länge sedan, ungefär så här års, bestämde Mattias och jag oss för att ett vi nog var något att satsa på.

Mattias föreslog att vi skulle resa bort en helg tillsammans. Till Halmstad.

Det verkade ju trevligt tänkte jag, att få se lite av Mattias barndomsmiljöer.

Vi skulle få låna Mattias brors lägenhet i centrala Halmstad då denne skulle vara bortrest. Solen sken och livet var allmänt skimrande. Jag köpte en bikini på rean, en svart med vita prickar, och sen åkte vi ner till Tylösand för att sola och bada. Jag brände mig. Sen drack vi öl i plastglas medan vi lyssnade på någon sorts cover-band på Hotell Tylösands after-beach.

Vi åt på Lilla Helfvetet.

Inget överraskande kanske, men en väldigt väldigt fin helg.

På söndagen kläckte Mattias ur sig, lite ur det blå, att vi kanske skulle ta en sväng ut till hans föräldrar också. Och visst hade jag undrat lite, över att vi skulle spendera en hel helg i Halmstad utan att jag skulle presenteras. För det började kännas dags. Och kommer jag ihåg rätt så hade jag nog redan släpat hem Mattias till mina föräldrar vid minst ett par tillfällen vid det laget.

Men vi har ju lite olika takt på våra inre trummor, Mattias och jag.

På väg ut till Vilshärad stannade vi till vid en Verner och Vernerbutik som annonserade konkursutförsäljning och sånt lockar ju alltid. Där hittade jag mitt plättjärn. Jag som hade gått och längtat och letat länge efter ett sånt där inarbetat gammalt plättlagg, som känns mjukt och lätt av användning. Ett sånt som jag gärna går och smeker för njutningens skull.

I brist på sådant nöjde jag mig den dagen med ett nytillverkat plättlagg i gjutjärn till kraftigt reducerat pris.

Och i glädjeyran över mitt inköp träffade jag Mattias föräldrar för första gången. Så präktig de måste ha tyckt att jag verkade.

Idag har mina barn fått plättar ur detta järn. Med färsk mango, färsk ananas, amerikanska blåbär och grädde. Så ville den äldste ha det.

Nästa vecka blir det pannkakor, ur ett pannkakslagg av gjutjärn, som är mjukt och nött av användning, som jag tog med mig från min morfars kök när mamma och jag sorterade hans saker när han gått bort. Det är samma pannkakslagg som min mormor brukade laga pannkakor på åt mina syskon och mig när vi var små, ett som jag ibland plockar fram bara för att smeka, för njutningens skull.

2 thoughts on “Om mitt plättjärn

    • Kära Malin, hoppas att ni också har en lyckad helg framför er!
      Ser du förresten vad Hjalmar har på sig? Ett par leggnings som jag tiggde till mig av dig när det hade hänt en olycka hemma hos er när Harald var liten. Tack för det och kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s