Om nya smaker

Idag har det städats här hemma. Det betyder att jag haft mindre koll på barnen än vad som kanske är önskvärt (se föregående inlägg).

Hjalmar fick med anledning av detta möjlighet att förmedla att städsvampen som jag skurade insidan av toaletterna med smakar ”blä”.

Om en nostalgisk småbarnsmorsa

Det där plåstret som har synts i Hjalmars panna på bilder från någon vecka sedan, det fyllde ingen egentlig funktion. Det satt där bara för att Harald hade fått fri tillgång till plåster och valde att sätta de flesta på sin bror.

Skälet att just det i pannan fick sitta kvar lite längre än de andra var för att det också satt fast i Hjalmars hår. Det lilla lilla tunna tunna hår han har, och jag hade inte hjärta att slita bort det.

Till slut gjorde jag det i alla fall, men det gjorde ont i mig att slita i de där tunna små håren där de satt fast i plåstret. Det gjord nog till och med ondare i mig än vad det gjorde i Hjalmar när jag försiktigt försökte pilla bort det.

I mig gjorde det så ont att jag var tvungen att fota resultatet för att på något sätt minnas den första hårlocken som försvann från Hjalmars huvud:

Jag var frestad, men jag sparade det inte. Hjalmars första lock hamnade i soporna.

Om saker man gör för sina barn

Det var så enkelt förr.

Då ens lilla barn ville åka buss, för nöjet i att åka buss. Då det räckte att låta honom trycka på stoppknappen för att han skulle se så där mysigt nöjd och lycklig ut i minst en kvart.

Och ibland kan det väl fortfarande vara så enkelt, men man ska inte låtsas som att det inte krävs uppoffringar som förälder ibland. Och man ska inte glömma att ohämmad glädje hos ens barn väger upp en resa till helvetet och tillbaka. Att ett hopp upp i luften med den knutna lilla näven i luften och ett vrålat ”nyckelpigan är suverän!” kommer att leva kvar i ditt minne som en av de där stunderna då du fällde en liten lyckans tår.

Men kanske överdriver jag lite när jag kallar Bakken för helvetet. Det är en nöjespark full av karuseller, snask, krimskrams, enarmade banditer, massor med folk, och taskigt käk, varken mer eller mindre, och ungar måste ju få åka karuseller lite då och då. Säg var 8:e år eller så. Och med rätt sällskap kan man faktiskt kompensera en hel del.

Och rätt sällskap hade vi. Det var fint att spendera en hel dag med familjen Friström.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ny rutin

Harald och jag har en ny rutin.

När Mattias jobbar natt sover Harald på hans plats.

Det är oändligt mysigt.

Den som förlorar på det är Bibbi som tidigare brukade få sova i sängen när husse var borta. Hon får istället sova i sin säng, nedanför vår, med ena ögat öppet för när Harald sover i sängen så ramlar han också av den. Rätt ner på kuddhögen nedanför från vilken han sedan rullar ner på Bibbi där han kurar ihop sig.