Ett nytt steg i livet

Tja, så sitter jag här. Ensam. Medan barnen är på dagis.

Hjalmar var glad nog att vinka adjö till mig, men det gick inte att ta miste på hans förskräckelse när han insåg att det inte var på lek, att jag faktiskt skulle lämna honom.

Det verkade gå över. Han var tyst när jag väl smög ut genom dörren.

Men ändå. Det känns i bröstet att lämna mitt hjärta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s