Dagens Bibbi

Ibland när jag kommer susande på min lådcykel, efter att ha lämnat barnen på dagis, eller när jag är på väg för att hämta dem, så kan jag få för mig att jag är ensam. Ibland är jag det, annars märker jag på folk jag möter att jag inte är det. Alla ler stort och pekar glatt åt Bibbi när hon sitter i lådan:

20121031-181451.jpg

Om saker som händer längs vägen

I onsdags skulle jag köra ut till Malmö Airport och hämta Mattias, som en kul grej för barnen och mig när han nu varit borta ett tag.

Jag som vanligtvis avfärdar det där med rusningstrafik som ett treminutersfenomen mellan 17.02 och 17.05 på eftermiddagarna hade missbedömt saken. Min analys gäller för området Djäkengatan-Centralen, men ska man köra Mariedalsvägen, Stadiongatan och Ystadvägen, där det råder ombyggnad sedan några månader tillbaka så är man ganska rökt när man tror att man ska hinna till flygplatsen på en halvtimme kring femtiden.

Till råga på allt råkade jag ut för en nykterhetskontroll. Min första.

Jag trodde jag skulle dö av stress och fick kämpa allt jag kunde mot spontanreaktionen att sätta plattan i mattan och bara dra där ifrån.

Och rullade därför ner bakrutan istället för framrutan när polisen närmade sig bilen.

Så den unge polismannen tog tillfället i akt att prata med mina barn. Han sa till dem att lyda sin mamma och att borsta tänderna ordentligt.

Jag blev glad, barnen allvarligt uppmärksamma. Heja polisen!

Dagens ”jag är tacksam”

Idag, min tredje vab-dag som ensamstående förälder är jag tacksam för att byxorna som det bajsades i i förmiddags gick i samma färgskala som pyjamasen som det kissades i i natt och som jag vid det tillfället ännu inte hade hunnit tvätta då jag valt att tvätta lakanen först.

//mamma som är trött efter en halv natt på akuten

Blommor och bin och gräshoppor och gräs etc etc

Harald tycker att Mattias och jag ska ”ge varandra mycket kärlek, så att ni får en unge till”.

Så har jag förklarat livets mirakel hittills. Harald är för envis för en riktig biologilektion. Känns som att en sådan diskussion skulle sluta med att vi sitter framför datorn och surfar bilder på kvinnliga könsorgan och det får banne mig vänta tills han kan göra ‘t själv!

Men jag började fundera lite på hur man pratar om sånt. Det är ju så otroligt komplext nu för tiden. Våra barn är uppvuxna omgivna av familjekonstellationer av alla de slag. Vi umgås med en familj med två mammor och redan där faller min förklaring om barnaskaffande. För frågeställningen började vid huruvida alla pojkar blir pappor varpå jag svarade att de flesta blir det. Harald undrade då om han skulle bli det varpå jag sa mera än jag borde. Jag sa nämligen att han måste hitta en mamma först och att när han och mamman ger varandra tillräckligt mycket kärlek så blir det förhoppningsvis barn. Så är ju inte sanningen längre. Så är ju inte ens biologin längre.

Tror att jag bestämmer mig för att hålla tummarna att det är Mattias som råkar ut för följdfrågorna.

En sur morsa

Idag har varit en dålig dag.

Den började med kiss i sängen, fortsatte med dåliga besked följt av ett telefonsamtal från dagis om misstänkt magsjuka vilket förvisso inte stämde men som ändå binder mig vid vab-spisen imorgon. Verkar lika bra det då åtminstone en liten pojken har skällande hosta.

När klockan började närma sig fem och jag bestämde mig för att göra någonting trevlig för oss alla slutade det i kaos. Harald vill inget hellre än att laga mat men är urusel på att mäta, hälla i bunkar och att vispa. Idag lät jag honom vara med och laga pannkakor i alla fall och han strålade av lycka när han ivrigt trädde förklädet över huvudet. Men när han stod där bredvid mig på sin stol, medan hans bror stod vid mina fötter och grät och gnuggande snor på min nya klänning, och hunden ylade för att Hjalmar grät och den ena pannkakan efter den andra brände fast i mitt älskade pannkaksjärn, och Harald besviket påtalade detta faktum för mig, då orkade jag inte vara snäll. Då berättade jag för honom om besvikelsen i att just då vara jag.

Sen stod han tyst bredvid och klappade mig tafatt på axeln medan jag stekte färdigt pannkakorna och vispade grädde.

Och tur var väl det, för Hjalmar och Bibbi gav inte upp förrän maten stod på bordet.

Det var den dagen. Välkommen Imorgon.