Om att motarbeta sig själv

I år ska vi fira jul hemma. Självvalt.

Det ser vi fram emot, Mattias och jag.

Framför allt har vi pratat om att det ska bli skönt att inte stressa. Att ha det lite lågmält trevligt och mysigt och att inte behöva passa några tider eller packa några bilar eller bära trötta gråtande barn i och ur sängar. Att inte behöva komma ihåg att ta med oss haklappar och extrakläder och blöjor någonstans. Kanske knallar vi till och med omkring i pyjamas fullkomligt opassande länge på julafton (och juldagen), för det kan man göra när man inte ska någonstans.

Men så har vi då den där lilla djävulen i mig som tänker att ”ja men åh, då har vi ju tillfälle att verkligen slå på stort, när vi inte ska stressa iväg någonstans!”. Och så är vi igång.

Igår pratade vi om att ha julgran, inomhus. Riktig julgran, stor julgran, välhängd julgran… Så idag kom jag hem med dekor från IKEA. I oktober.

Sen är det ju det där med julkalender med leksaker i. Ett koncept som vi tydligen är lite tvådelade till i den här familjen.

Det var roligt första året, när Harald var nästan två, men sedan dess har en av oss åsikten att en julklapp varje dag förtar julklappandet på julafton. Och i princip kan jag väl hålla med. Men så är det ju så förbaskat roligt att få se dem öppna paket varje morgon! Och nostalgikern i mig drömmer mig tillbaka till min egen barndom och minns hur underbart det var med de där små gåvorna, spänningen att få välja paket och undra vad som var i. Mamma hävdar att hon stoppade en pusselbit i ett paket och nästa pusselbit i ett annat paket och att vi fick vänta och samla tills vi hade hela pusslet. Men så kommer inte jag ihåg det. Det tycker jag låter skittråkigt, och jag kommer absolut inte ihåg det som skittråkigt. Och jag har samlat småsaker att stoppa i julkalendern hela året. För i år behöver jag ju få ihop 48 stycken, åldersanpassade sådana. Och jag ska jobba på att få mina föräldrar att leta reda på min och mina syskons gamla julkalendrar och fråga snällt om jag kan få låna en av mina  syskons så att vi kan ha två likadana här hemma i år.

Så jag tänker inte köpa argumentet att julklappandet förtas. För inte är det väl julklapparna som är viktiga på julafton? Det är väl ändå gemenskapen!?

Och att få ta på sig finkläder.

Och att få äta hur många prinskorvar man vill. Helst sådana där som är skurna så att de ser ut som blommor. Och revbensspjäll, massor med revbensspjäll.

Och för dem av oss som inte gillar sill kan man ju alltid ställa fram lite rom och hackad lök med gräddfil. Åh så gott med gräddfil!

Och knäck. Tänk att få äta så mycket knäck och kola och nötter och klenäter med sylt och kanske en bit spettekaka som man vill!

Och ostbricka. En god ostbricka. Med stilton. Och portvin till det.

Och när man tröttnat på portvinet är det dags för cognac, för att smälta maten ordentligt. Och till cognac behöver man rökverk.

Vi ska ha en så jäkla mysigt jul! Vi ska baka lussebullar och sätta ihop pepparkaks hus. Och här ska fällas tårar till O Helga Natt! Och julklapparna, de ska vara snygga! Och ingenting ska fattas. Och alla ska vara glada, och ingen ska ha örsprång.

Tror att jag ska börja jobba på körschemat redan nu.

P.S. Om det där med julkalendern så har jag under skrivandets gång kommit på att om julklappen på julafton bara är grandios nog så klår den ju ändå alla de där fjuttiga julklapparna i julkalendern, så vi får helt enkelt spendera mera och köpa några riktigt riktigt häftiga julklappar till barnen att dela ut på julafton!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s