När man frågar för mycket

Idag har vi haft Filippa på besök.

Som alltid fick vi en fin eftermiddag. Filippa är en positiv kraft och de tre barnen tillsammans är inget annat än vrålsöta. De leker lugnt, stillsamt, med glädje och omtanke om varandra.

Vid ett tillfälle ville Harald viska något i örat på Filippa och jag kunde inte hålla mig. Jag undrade vad det var.

Då säger Harald att det är något vuxna tycker om, och börjar ljuda:

K-k-k-k-k-

U-u-u-u-u-

Sen stoppade jag det. Jag vet fortfarande inte om det var jag som hade snuskiga tankar eller de.

Uppdatering:

Tydligen var det GULD de pratade om, de är bara inte särskilt bra på att stava.

One thought on “När man frågar för mycket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s