Det var dags

Men jag sörjer ändå. Hans obegripligt toviga svintohår som spretade åt alla håll och hotade med att bilda dreadlocks vilken sekund som helst är borta. Jag klippte det idag. I stora tussar föll det, och mitt hjärta grät lite grand.
Han blev med ens mycket äldre, den där minste som länge varit annat än en bebis.

20130223-224055.jpg

20130223-224126.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s