Att göra på semestern

Blivande pinnbröd i väntan på en bra glöd.

20130429-192943.jpg

Annonser

Semester, so far

Det regnar, och här är kallt som sjutton. Aldrig någonsin har det varit så här kallt när vi varit här förut.
Men när jag ser på bilderna jag tagit med mobilkameran ser jag att vi har det rätt bra ändå.
Det blev ingen bild från dagens lunch på Burger King trots att vi satt där och var förläget överens om att stunden var fantastisk.

20130428-202908.jpg

20130428-203021.jpg

20130428-202925.jpg

20130428-202958.jpg

20130428-203011.jpg

20130428-203030.jpg

Om att gilla det man gillar

Jag har köpt en ny tröja.

Första gången jag såg den var ett bra tag sedan, och den dröjde sig kvar i minnet. Så när jag såg den till reapris när jag gick och ströglodde i butiker i väntan på en flygning härom dagen slog jag till. Och tröjan låg i väskan hela helgen när jag var bortrest.

När jag sedan kom hem och tömde resväskans innehåll i soffan insåg jag varför tröjan känts så självklart rätt att köpa, jo för att den matchar de kuddar som jag för minst tio år sedan sydde till vår soffa, av ett tyg som jag då drömt om i flera år, och äntligen fått råd med.

20130423-193512.jpg

Bästa skrattet

Den lek som mest sannolikt framkallar kiknande skratt hos Hjalmar är när vi ska byta om till pyjamas om kvällen, och jag spelar Turkisk Marsch på hans mage och rygg. Jag får tralla för fulla muggar, det blir långt ifrån tonrent och tempot varierar kraftigt. Men jag inbillar mig att det kanske ändå är en bra introduktion till den klassiska musiken. 🙂

Att sova eller inte sova

Jag har vunnit.

Över Harald. Jordens mest envetne femåring. Och hade vi varit jämngamla hade det lätt blivit tvärt om.

Men ikväll är det jag som smakar på segerns sötma.

Harald ville inte gå och lägga sig. Han skulle vara uppe hela natten, och vägrade därför ta på sig pyjamasen när han blev ombedd.
Så jag gick och vek tvätt, röjde i köket, plockade undan leksaker, kokade en kopp te och installerade mig framför tvn precis som jag skulle ha gjort om han hade gått och lagt sig.

Och visst undrade han. Varför jag inte svarade på tilltal. Om huruvida han aldrig skulle behöva gå och lägga sig. Om han skulle kunna få smaka på mina färska hallon. Om varför inte ens en försäkran om att han hade något viktigt att förmedla kunde få mig att lyssna.

Till att börja med var det han som kände sig rusigt segerviss. Riktigt nöjd med sig själv och sin tillvaro. Satte sig och målade vid köksbordet gjorde han. Kröp upp i soffan med en filt framför Arga Snickaren gjorde han. Men sen blev han sakta spakare.

Han gav aldrig med sig tillräckligt för att erkänna att han gjort fel, som bråkat med mamma. Men när han bad om hjälp att ta ner en pyjamas för att kunna gå och lägga sig, och blev nekad detta mot att jag lovade att hålla honom uppe hela natten istället, precis som han önskat, då fällde han en tår och ångrade att han sagt att han velat vara uppe så länge.

Han fick vänta till i reklampausen i mitt tv-program. Klockan är strax efter tio. Tror att jag har en morgon med dåligt humör framför mig men hoppas på att kvällens övning är en investering i framtiden.

Nu är det dags för mig att gå och lägga mig.

Förändringar i livet

Härom dagen tog vi bort ena sidan på Hjalmars säng.

Han vill ofta komma ifrån en stund om dagarna och då brukar han be att bli upplyft i sin säng. Nu har vi tröttnat på att lyfta i och ur honom och tänkte därför att han får klara det själv framöver.

Nattetid sover Hjalmar i en sådan här:

20130412-205041.jpg

Det hade vi tänkt att han skulle göra även fortsättningsvis, och att sovpåsen dessutom skulle hindra honom från att ta sig ur sängen.

I natt vaknade jag av ett svagt, för mitt sovrum obekant ljud. När jag öppnade ögonen stod Hjalmar vid min säng och sög på nappen, i sin sovpåse. Det gick tydligen hur bra som helst att iförd denna bana sin väg över trösklar och genom klädhögarna och överkasten på golvet vid vår fotända, och över trasmattorna vid min sida av sängen.

Det blev ett jädra rännande efter den där ungen igår natt. Och tyst är han, så när man går upp och letar efter honom gör man det bara på en aning om att någonting inte stämmer. Sen får man ställa in sig på att någonstans i mörkret kommer där att plötsligt dyka upp en kort rörlig figur, och när det gör det får man göra sitt bästa att inte sätta hjärtat i halsgropen och minna sig skräckfilmer från förr.

Veckans skörd

Vi som ALDRIG äter på Burger King har denna vecka gjort det två dagar på rad. Vi skyller allt på Hjalmars sjuka.

Hur som helst så har barnen fått barnmenyer. Dessa inkluderar leksaker.

Barnen älskar de leksaker de fått.

Mattias har lovat att slänga dessa så fort barnen somnat ikväll.

Så när Harald gick och pratade med mig om hur mycket han tyckte om sina nya hästar kunde jag inte hålla mig. Det var elakt, men jag sa till Harald att vakta sina hästar från pappa, för pappa tycker hästarna är fula.

Det första Harald gjorde efter det var naturligtvis att rikta en anklagelse mot sin far som fick lova dyrt och heligt att inte slänga hästarna utan istället vakta dem med sitt liv (det är riddarelingo som gäller hemma hos oss för tillfället).

So now they’re here to stay:

20130412-203157.jpg