Om att ha en gemensam hobby

Äntligen har han blivit stor nog, lille Hjalmar, att få vara med på riktigt.

Efter att minst tre gånger den senast månaden ha klättrat upp på vår sköra gipshäst och högljutt deklarerat ”Jag åsså jida!” blev det äntligen hans tur idag.

Och han älskade det.

Medan Harald och Mattias höll täten på ledarhästen Mimmi gick Hjalmar och jag sist med Timotej. Timotej som tycker att det är förskräckligt tråkigt att gå turridning i skogen och som gärna drar benen efter sig. Så till den grad att Hjalmar och jag under en god stund inte såg skymten av resten av gruppen. Men vad gör väl det. Hjalmar var glad och sjöng Gullan Bornemark och klickade med tungan. Han skrattade och vi pratade och pratade medan han gungade fram.

Med lite hjälp lyckades han även skrattande skumpa fram i trav en kort bit.

Lycka är små pojkar på små hästar.

IMG_4300 IMG_4302 IMG_4305 IMG_4312 IMG_4319 IMG_4324

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s