Istanbul då?

Det är ett par veckor sedan nu. Tiden går.

Istanbul var….alldeles underbart!

Mina förväntningar var höga. Ordet Istanbul är för mig förknippat med sagornas mystik. Jag hör klangen från magdansösers bjällersmyckade sjalar, känner doften av exotiska kryddor och spelar upp de grekiska gudasagorna innanför pannbenet när jag hör Istanbul.

Sen har vi ju den där gamla slagdängan om Konstantinopel som jag trallar högt varje dag sedan en månad tillbaka, och inte kan förmå mig att släppa. Barnen älskar ‘t.

Hur som helst. Vi bjöds på de vanligaste av sevärdheter, mina kollegor och jag. Vi såg Hagia Sophia och Blå Moskén, tog oss en båttur på Bosporen, besökte kryddmarknaden och Grand Bazaar. Vi åt på trevliga restauranger och gick på hamam.

Hamam var en upplevelse. Inledningsvis en smått nervös sådan. För det spelar igen roll att svenskar är vana vid att bada bastu nakna, när vi ställs inför nakenhet i annan kultur känns det dubbelt så naket.

Tur att man erbjöds bikinitrosor på plats. Och med bikinitrosorna på knallade vi alla in i det behagligt tempererade, superfuktiga hamamet och la oss per instruktion att slappna av mitt på den enorma åttakantiga marmorplattan i mitten av rummet.

Där låg vi och svettades och kikade upp i det välvda taket, där solljuset kikade in genom stjärnformade hål.

Och runt omkring oss studsade ljudet av kvinnoröster genom ångan. Förtroliga röster och skrattande röster. Och röster från skrubbdamerna som barskt kallade oss till en av kanterna på den åttakantiga marmorplattan, var och en i tur och ordning. Och förstod vi inte att det var oss de menade så kastade de vatten på oss tills vi förstod.

Liggande på kanten blev vi sedan tvagade och masserade, och inneslutna i det härligaste av tvållödder som hälldes ut över oss som den mjukaste av smekningar.

Till slut var jag så avslappnad att jag inte förrän efteråt reagerade över det annars ganska udda i att min skrubbdam satte mig på kanten av den där marmorplattan, ställde sig framför mig och mjukt men bestämt böjde ner mitt huvud och placerade min panna mellan sina generöst böljande bh-klädda bröst, för att massera mina axlar.

Det var en fin inledning på en fin helg, ett lagom stort steg bort från det välbekanta. En fantasi alldeles lagom lätt att ta till sig.

Sen ska vi inte sticka under stol med att en viss skobutik kan ha gjort ett alldeles särskilt gott intryck på oss allihop. Och det var inte den skobutiken i vilken tre av oss faktiskt blev inlåsta, när maskerade demonstranter och gasmaskbeklädda journalister började rusa förbi på gatan utanför, även om en av oss var fokuserad nog att shoppa även där och då. Det var ju trots allt 70% rea.

Bortsett från drömmarna om flera skor, så känns det som att jag bara gläntat lite på dörren till Istanbul. Jag vill se mera, och jag vill ha med åtminstone Mattias!

20140131-225252.jpg

20140131-225308.jpg

20140131-225317.jpg

20140131-225334.jpg

20140131-225345.jpg

20140131-225355.jpg

20140131-225407.jpg

20140131-225427.jpg

20140131-225440.jpg

20140131-225454.jpg

20140131-225506.jpg

20140131-225515.jpg

20140131-225527.jpg

20140131-225535.jpg

20140131-225542.jpg

Om Harald och skridskorna

Vi har skojat lite, de övriga ledarna och jag, om barnen som inte lär sig att bromsa. Vi har konstaterat att om man inte kommer upp i viss fart finns där liksom inget bromsande att göra.

Ett sånt barn är Harald.

Idag sa han att han inte tyckte att han behövde gå i skridskoskola längre, för han kan redan allt. Jo, men du ska nog öva upp farten lite tyckte jag….

Men när vi sedan lekte bananpjätt, den där leken då en eller ett par ungar ”tar”, den tagne ställer sig med armarna ovanför huvudet och väntar på att någon som inte är tagen ska komma och ta ner ens armar, eller ”skala” en, då fick jag lära mig att fart inte är allt här i världen.

Harald är i särklass bäst på att pjätta när det är han som tar. Det han saknar i fart tar han igen i fokus.

Läxa lärd.

För övrigt är jag inte övertygad om att skridskor är något Harald brinner för, men hjälmen, den där gallerhjälmen, den går inte av för hackor. Harald hade på sig den i bilen både dit och hem.

20140128-194545.jpg