Vårhelg

Denna helg var en som jag såg som en utmaning, för att Mattias skulle jobba 3 nätter på rad, betydande att jag skulle behöva hålla ljudnivån nere så att han skulle kunna sova både lördag och söndag.

Som tur var fick jag hjälp på traven av vädret.

Det har varit lätt att vara ute.

Så det har vi varit.

Fredag kväll åt vi ute.

Vi och våra bekanta fyllde halva pizzerian nere på hörnan. Det var ett väldigt bra sätt att avsluta arbetsveckan på, och påminde mycket om hur jag spenderade min uppväxts fredagkvällar. Jag förstod inte deras storhet när jag var barn, men uppskattar dem desto mera så här i efterhand. Inte minst för att det var härligt att se mina föräldrar skratta och må bra.

Lördagen spenderade vi i Bokskogen, och söndagen utomhus i Västra Hamnen och hos Niki.

Och på balkongen!

Där emellan var vi på Malmö Symfoniorkesters Nallekonsert med Anna.

Några pip för mycket har det förstås blivit ändå. Men allt som allt, en super-duperhärlig helg!

20140330-165755.jpg

20140330-165823.jpg

20140330-165838.jpg

20140330-165852.jpg

20140330-165905.jpg

20140330-165915.jpg

20140330-165928.jpg

20140330-165937.jpg

20140330-165950.jpg

20140330-170015.jpg

20140330-170022.jpg

20140330-170038.jpg

20140330-170049.jpg

20140330-170056.jpg

Desperate times call for desperate measures

Våra måltider är pissiga. Det spelar ingen roll vad som serveras. Nu senast blev det tandagnissel och gnäll när jorgubbsyogurt (vi som aldrig annars har sockrad yogurt hemma!) och cornflakes serverades till kvällsmat.

Ibland räcker det inte att ”du äter eller går hungrig från bordet”, för man kan ge sig attan på att de kan klara sig lagom till att någon knackar på dörren med ett lass bullar.

Och vi vill inte att våra barn ska utöva sin makt just vid matbordet, för det blir som upplagt för ätstörningar i framtiden.

Plus att det är förskräckligt oförskämt att när man går bort, inte kunna äta det som serverar.

Harald har börjat med strategin att ”inte våga” äta det som inte behagar honom.

Och det lilla barnet, som egentligen är matglatt, nyfiket och gärna provar nya saker gör förstås precis som sin storebror.

Och vi har naturligtvis provat både den ena och den andra metoden.

Idag fanns ingen stubin att ta av. Handskarna åkte av. Det var dags för de stora kanonerna. Action (eller snarare avsaknad av) /reaction liksom.

Från och med idag kommer det att se ut som nedan vid middagsbordet.

20140323-181423.jpg

Vad man gör en lördagmorgon

Nä, jag missunnas aldrig en sovmorgon. Men nu när det faktiskt är ljust ute om morgnarna känns behovet inte lika stort.

Klockan är inte tio, barnen är ivägskickade. Den ene på Mulleskola och den andre på Knytte med Mattias.
Jag tvättar lakan, har börjat ordna i garderoberna och ska ut på löptur. Heja lördag!

20140322-095841.jpg

20140322-095851.jpg

Om det härliga i att leva med en 3-åring

Hjalmar är en mästare på komplimanger. Han kläcker ur sig dem avslappnat och naturligt.

Igår, när han flämtade och svettades av hög feber, kröp han upp i min famn och sa ”NÄMEN, så fina kläder DU har!”, och smekte min urringning:

20140319-201529.jpg

Lite senare på dagen låg vi i soffan framför tvn. Både Hjalmar och Bibbi låg i mitt knä, och Hjalmar klappade ömt Bibbi på huvudet och sa ”Bibbi har fina ögon. Och Harald också. Och du mamma, och pappa. Bara jag har inte fina ögon.”

Men det är klart att han har. Och den härligaste av själar.

20140319-202657.jpg

Det var det barnkalaset!

 

Så har Hjalmar också fått ha sitt kalas för i år. Det är inte utan att jag känner en viss lättnad, även om vi hade det väldigt trevlig vi vuxna också!

4 små kompisar bjöds in, 3 av dem även med storasyskon.

Lekarna som vi hittat på uppskattades mycket. Nedan förklarar Mattias om lagindelningen på 3 lag som alla hade i uppgift att bygga legotorn upp till en viss höjd. Alla som klarade uppgiften fick en tatuering.

Lek nummer två krävde lite förarbete. Alla barn fick 5 pappersflygplan var, med sitt namn på varje. Sen skulle planen kastas in i ett litet fotbollsmål. När alla kastat färdigt räknades antalet flygplan som hamnat där de skulle.

Harald pratar drömskt om hur roligt det var.

Som vanligt uppskattades dock dansstopp allra mest. Och denna gång var det premiär för Hjalmar att få stoppa musiken. Han tog uppgiften på största allvar. Det var fint.

Fiskedamm är alltid lika kul, och får man en blöja på kroken istället för en godispåse är det mycket möjligt att man skrattar så att man kiknar.

IMG_3647 IMG_3653 IMG_3663 IMG_3673 IMG_3684 IMG_3688 IMG_3709 IMG_3727 IMG_3734 IMG_3742 IMG_3746 IMG_3789