Desperate times call for desperate measures

Våra måltider är pissiga. Det spelar ingen roll vad som serveras. Nu senast blev det tandagnissel och gnäll när jorgubbsyogurt (vi som aldrig annars har sockrad yogurt hemma!) och cornflakes serverades till kvällsmat.

Ibland räcker det inte att ”du äter eller går hungrig från bordet”, för man kan ge sig attan på att de kan klara sig lagom till att någon knackar på dörren med ett lass bullar.

Och vi vill inte att våra barn ska utöva sin makt just vid matbordet, för det blir som upplagt för ätstörningar i framtiden.

Plus att det är förskräckligt oförskämt att när man går bort, inte kunna äta det som serverar.

Harald har börjat med strategin att ”inte våga” äta det som inte behagar honom.

Och det lilla barnet, som egentligen är matglatt, nyfiket och gärna provar nya saker gör förstås precis som sin storebror.

Och vi har naturligtvis provat både den ena och den andra metoden.

Idag fanns ingen stubin att ta av. Handskarna åkte av. Det var dags för de stora kanonerna. Action (eller snarare avsaknad av) /reaction liksom.

Från och med idag kommer det att se ut som nedan vid middagsbordet.

20140323-181423.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s