Om allvarliga samtal

Verkligheten börjar uppdagas för Harald. Det går inte längre att låtsas att världen är mestadels god, eller att sanningar alltid är dem samma för alla. För han ser och hör mycket nu för tiden.

Efter att ha sett en överkryssad swastika på ett plakat, i en tidningsbild från en demonstration, har han själv börjat rita likadana. Ur minnet.

Så nu har vi pratat om nazism. Om att det är när man tycker att olika människor har olika värde, och om att nazister en gång i tiden styrde Tyskland och att de då bestämde att de människor som var mindre värda skulle sättas i fängelse och inte få ha några egna saker.

Och att när andra länder sa till Tyskland att det inte var ok, och Tyskland struntade i det, då blev det krig. Och människor dog.

Men det svåra är väl egentligen att komma ihåg att man nyanserat historien något, att man byggt på sanningen lite efter hand, och att hans värld fortfarande är väldigt svart eller vit.

Det kom inte jag ihåg idag, när vi kikade ut genom fönstret och såg ett tält med Sverigedemokraternas logga på, och jag råkade jämställa Sverigedemokraterna med nazister, och Harald undrade om man kunde ”gå nära dem”, eller om det var farligt.

Det blev dock ett alldeles fantastiskt tillfälle att prata just om att Sverigedemokrater är människor som vi, att de är lika mycket värda som vi, men att de tycker knepiga saker.

Och att man får tycka olika om det mesta i vår familj (t ex har vi olika åsikter och Sean Banans förträfflighet), men man får aldrig tycka att människor är olika värda.

Det känns både mäktigt och tungt att ha haft den diskussionen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s