Hur många naturbilder kan man ta?

Hur många som helst tydligen.
Och av den jämtländska naturen har jag nu en mobil full.

Fast några av bilderna från helgen är på annat. Som den nedan, från när vi åt middag på Max i Åre och Hjalmar körde ner en pommes i ketchupbägaren och sjöng ”vi gratulerar, vi gratulerar våra mamma idag!”.

20140630-205152-75112523.jpg

Eller den från duschen på vårt hotellrum, som rymde oss alla fyra, och som Hjalmar tyckte var så fantastisk att han nog gärna hade spenderat ett dygn där.
Han är sin mors son.

20140630-205242-75162016.jpg

Men För övrigt är det mest utomhusbilder. Bilderna i sig är inte så anmärkningsvärda, men upplevelsen var det. Undantaget är bilden på Harald där han står i en fjällfors och fyller sin kåsa. Strax därefter drattade han i. Den bilden blev faktiskt bättre än upplevelsen.

20140630-205607-75367158.jpg

Här kommer några fler favoriter:

20140630-205840-75520799.jpg

20140630-205908-75548514.jpg

20140630-205927-75567170.jpg

20140630-210000-75600415.jpg

20140630-210026-75626066.jpg

20140630-210112-75672479.jpg

20140630-210109-75669088.jpg

20140630-210110-75670645.jpg

20140630-210147-75707249.jpg

20140630-210148-75708740.jpg

Annonser

I djurens tecken

Dag 2 gick en dröm i uppfyllelse för mig. Bokstavligen.

Jag brukar drömma om en äglkalv med luden mule, som nosar mig på halsen.

Istället fick jag kyssa en älgtjur. På Millestgården.

Vi var nog alla lika förtrollade. Möjligtvis inte älgarna. Men så länge vi gav dem potatis och banan fick vi gosa fritt med dem. Min lycka var total.

Vidare till Storulvåns fjällstation för lunch och promenad upp på Getryggen.

Innan vi knallade iväg köpte Harald sin första kniv, för egna pengar som han fått av farmor. Stoltare, lyckligare unge får man leta efter.

Och medan Harald täljde pinnar med Mattias fann Hjalmar lyckan med mig i en fårhage. Två kelsjuka får lät sig villigt klias, klappas och kramas. Mycket och länge.

Sen blev det vandring av. Längs spångar, bredvid en bäck, genom fjällbjörkskog och upp ovan trädgränsen.

20140629-174032-63632118.jpg

20140629-174107-63667964.jpg

20140629-174106-63666930.jpg

Ungarna hittade en snöhög, och skåningar som de är ville de absolut springa dit och göra snöpotatisar. Fråga mig inte hur de kommit fram till att det är så vi kallar snöbollar nu för tiden.

20140629-174306-63786738.jpg

Vi var lyckliga och glada allihop på den där 2-timmars promenaden. För det mesta i alla fall. Hjalmar behövde viss uppmuntran, men när vi berättade att fåren där nere skulle bli superstolta över honom om han kom ner och berättade att han gått hela vägen själv, ja då piggnade han till!

20140629-174732-64052920.jpg

20140629-174731-64051123.jpg

20140629-174758-64078218.jpg

20140629-174759-64079976.jpg

20140629-174831-64111971.jpg

20140629-174831-64111072.jpg

Och om vi ska vara helt ärliga så är ju den där Hjalmar mestadels go, men det kan vara bra att föreviga vissa stunder, för att påminna sig:

20140629-174944-64184460.jpg

Fjällsemestrar ska också göras!

Vi kan väl konstatera att ”kan själv!” åldern möjligtvis inte är den lämpligaste av åldrar på barn att fjällvandra med. Dels för att den ofta sammanfaller med en tid då man har korta ben och därför behöver hjälp över knöliga eller väldigt blöta partier längs vägens gång, och dels naturligtvis för att man ironiskt nog saknar omdöme då.

Samt för att ”kan själv!” ofta kombineras med tok-bryt, gallskrik och totalvägran.

Av ovan anledning är det även knepigt att vistas i hotell- och restaurangmiljöer, oavsett hur avslappnade de är.

Men annars har vi det bra!

Om morgnarna vaknar vi till denna utsikt:

20140629-164138-60098151.jpg

Ungarna sover sött i sin inbyggda våningssäng:

20140629-164241-60161870.jpg

Och igår kväll fick barnen sitt lördagsgodis i baren, medan Mattias och jag delade en flaska vin:

20140629-164407-60247063.jpg

Vi började vårt jämtländska äventyr med vad vi trodde skulle bli en lätt promenad. Från toppen av kabinbana till Toppstugan på Åreskutans högsta punkt. Vi hade noga förhört oss om att den låg ca 800 meter från kabinbanan, vilket kändes lagom med tanke på barnen, och min hälsa.

Fågelvägen dit är med säkerhet ca 800 meter. Med en högstigning på 150 meter.

Mattias inledde promenaden med att plumsa ner i pöl snöslask med sina sprojlans nya vandringskängor.

Det tog ett tag innan vi förstod exakt hur tuff promenaden var. Vi fick piska på ungarna ordentligt när vi nått halvvägs. Mer än en timme fick inte promenaden dit ta, för då skulle vi inte hinna tillbaka till sista turen ner med kabinbanan. Hjalmar fick bäras en del.

20140629-165655-61015679.jpg

Bergsgeten Harald sprang delvis, men pauserna längs vägen var honom välförtjänta.

20140629-165802-61082826.jpg

Vi klarade det i tid, och på Toppstugan bjuds alla som klarar vandringen på godis. Vi köpte våfflor. Jag var så lycklig över min att jag nästan grät.

20140629-170045-61245559.jpg

20140629-170342-61422340.jpg

20140629-170340-61420759.jpg

I lätta snöbyar tog vi oss sedan ner. Det låter helvetiskt, men utsikten gjorde det faktiskt värt det.

20140629-171332-62012115.jpg

20140629-171333-62013927.jpg

Vi hann precis tillbaka för en stund i hotellets spa.

20140629-171505-62105285.jpg

Kvällens sagostund

Eftersom Harald önskar det kommer här en bild på kvällens sagostund på balkongen.

Boken skulle också synas. Den är nyss avslutad. Äntligen är ungen gammal nog för Roald Dahls fantastiska sagovärld! Nyanserna går honom förbi, men dem får han plocka upp när han läser om böckerna själv om ett par år.

Jag har två till Roald Dahl-böcker på lager och riktigt längtar efter att få läsa dem med honom, men framför allt att få diskutera dem med honom!

20140625-231455-83695136.jpg

Semesterdagar i sängen

Jag är fortfarande opigg, och barnen anpassar sig därefter.

Förmiddagen spenderade vi i sängen. Harald demonstrerade hur de ger varandra massage på hans dagis. Man ritar sagor på varandras ryggar. Så det turades vi om med.

Så nära jag någonsin kan komma att ta mig mätt och dofta mig mätt på Harald kom jag idag. Det är inte ofta vi har ro nog för sådana stunder, någon av oss.

Hjalmar var mest fokuserad på att störa.

Till slut fick hanmed sig sin bror på att klä av sig. Naket är alltid bra.

Sen turades de om att böna och be sin mamma att trumma dem på bara rumporna.

Ron var borta, men skrattet bubblade.

20140625-202757-73677162.jpg

En semesterdag i juni

Jag må vara halvt döende i sommarförkylning, men har man semester duger det inte att sitta hemma hela dagen ändå.

Jag föreställde mig att sitta i bilen och slappa på vägen ner till Hallongården , göra ett snabbstopp för fika och sedan slappa i bilen på vägen hem igen.

Istället blev det så mycket mera.

Harald fick träna som gåsapåg, får klappades och getter matades. God lunch fick vi också, om jag ska tro de andra. Själv har jag knappt något smaksinne alls nu för tiden.

20140623-155317-57197406.jpg

20140623-155334-57214726.jpg

20140623-155352-57232253.jpg

20140623-155422-57262646.jpg

Och på vägen hem köpte jag vandrarkängor. Kändes otippat.

20140623-155533-57333547.jpg