Om livet och vänner

Åh vad jag beundrar dem, mina fina vackra väninnor. Som skrattar högt och hjärtligt, och som är så där generösa som man bara har råd att vara om man står stark på jorden, och vågar vara sig själv.

Och livet har sin gång, och man ses inte så ofta längre, för barnen och maken och jobbet och allt det där andra bara händer, och helt plötsligt har man inte lyckats träffa sina fina vackra väninnor på fler veckor eller månader, för deras barn och makar och jobb och allt det där andra krockar med ens egna.

Oavsett hur nära varandra man bor.

Då är det tur att en del av dem fyller år lite då och då, och håller fest.

Malin, all den energi, planering och omtanke som Jonas och du lagt ner på er födelsedagsfest gick rakt in i hjärtat, och när ni stod där och välkomnade oss, bredvid varandra i trädgården och strålade ikapp med solen, då kände jag mig så stolt att få kalla er vänner.

Och jag kände mig lycklig när Mattias och jag strosade tillbaka till vårt hotell i sommarnatten. Lycklig över den måltid jag njutit, och sällskapet där till. Lycklig över att ha skrålat med gamla vänner, och rökt massor av cigaretter med en ny.

Jag tog inga foton på er fest. Det får ni ta som en komplimang. Jag var för upptagen med att roa mig.

Stora kramen på er.

Annonser

One thought on “Om livet och vänner

  1. Åh, återigen har du förmågan att uttrycka dig så på pricken fint att jag blir alldeles rörd. Vi tackar för att NI förgyllde kvällen. Jag har saknat dig. Puss och kram käraste Sofie!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s