Vad ska man bli när man blir stor

När jag var lite äldre än vad Harald är nu var vi på väg att flytta för andra gången, som jag mindes.

Jag minns det som att grovhuggna män plockade ner mina saker i flyttlådor, och jag oroade mig för hur det skulle gå med min fina porslinsdocka, den med den rosa klänningen som jag fått av min farmor, den med det vackra håret som jag kammat tills fästet börjat lossna.

Men jag funderade inte så länge på dockan, för plötsligt förstod jag en sak.

Jag förstod att som flyttgubbe kunde man obehindrat pilla på främmande människors alla prylar helt obehindrad.

Där och då bestämde jag mig för att det var flyttgubbe jag ville bli. Inga dörrar skulle vara stängda för mig, jag skulle få utforska andra människors skatter, känna på deras klänningar, pilla på deras högklackade skor. Och även om jag inte var medveten om det så förstod jag att människor definierar sig, eller åtminstone bilden av sig, med vilka saker de väljer att omge sig med, och jag var nyfiken på andra människor. Men jag var blyg, och jag var mån om att uppföra mig ordentligt. Som flyttgubbe skulle dock inga av dessa saker hindra mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s