En sång för själen

Ibland när de ska gå och lägga sig, pojkarna, ber Harald att jag ska sjunga för dem.

Så det gör jag.

Egentligen förstår jag inte varför han måste be om det, det borde vara standard.

För när jag sätter mig på mattan mellan deras sängar, men benen i kors och discolampan numera snurrande, så infinner sig ett lugn i mig i samma stund som jag tar första ton. Och när första visan är slut längtar jag efter att få sjunga en till, så det gör jag, tills jag inte kommer på flera visor.

Och under tiden sluter Harald ögonen, smeker sakta Bibbi, och jag ser hur hela hans lilla kropp slappnar av.

Medan Hjalmar leker dirigent, med ett nöjt leende på läpparna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s