Om att leka med barnen

Smiskleken, den där då pojkarna brukade ställa sig framför mig, dra ner brallorna och be mig smiska deras nakna skinkor, är inte längre favorit.

Nu ska man låta sig räddas från mammas grepp.

Barnen turas kamratligt åt om att låta sig kramas hårt av mamma, som lovar att aldrig släppa greppet. Sen räddar de varandra ur mammas grepp. Räddningsinsatsen utförs under skrik och skratt, och när den är färdig kryper räddaren snabbt upp i famnen hos mig för att inte missa sin chans att låta sig räddas.

Under dagens lek tänkte jag på min kompis Petra, vars yngsta barn är jämngammalt med mitt äldsta. För några år sedan uttryckte hon frustration över de lekar som man ombeds ställa upp på som mamma, men som man vet kommer att döda en lite lite inombords om man ställer upp på dem (min formulering, vår känsla). Petra sa att ”det enda jag vill är ju att krama dem!”.

I räddningsleken blir Petras utopi verklighet. Den tillfredställer allas lustar samtidigt, och jag hoppas att vi kan leka den ett tag till.

Virus varde väck!

Badrummen är skrubbade, husets alla dörrhandtag och skåpshandtag är rengjorda, handdukar och lakan är tvättade i 60 grader, tandborstarna är slängda. Vi tror att vi vunnit.

Aptiten är tillbaka, åtminstone om man ska gå på vad vi hittade i Hjalmars säng vid läggdags. En förklaring till det hela bedömdes som onödigt av treåringen.

IMG_2566.JPG

Om äkta njutning

Att få somna i mamma och pappas säng är ett hett eftertraktat privilegium i den här familjen. Ikväll bad de snällt, båda pojkarna, och när de fick lov gick det inte att ta miste på lyckan. Hjalmar laddade upp åt dem båda, med böcker och gosedjur, på det där sättet som bara små barn gör, en pryl i taget. Och de små fötterna sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan sitt sovrum och vårt, medan ögonen glödde av glädje.

Nu ligger de och läser. De viskar tyst till varandra. Julefrid råder.

IMG_2560.JPG

Vad Hjalmar önskar sig

– Hjalmar, vad önskar du dig i julklapp?
– En kamera
– Ja, fast nu råkar ju både jultomten och mamma och pappa vara överens om att man måste vara minst fem år gammal för att få en kamera. Så vad önskar du dig istället?
– En ponny.
– Och om du inte kan få en ponny då?
– Samma som Harald.