Om när den yngre generationen inte förstår att förvalta arv och tradition!

Härom dagen kom Harald hem från skolan och undrade om ”det där med att vilja leva och dö i Sverige”. Nationalsången undrade jag?
Ja, det var den han syftade till.

Smygpatrioten i mig rätade på axlarna och kände en våg av stolthet och gamla minnen från ambassadtillställningar välla upp inom mig, och jag började genast leta på youtube efter ett videoklipp med nationalsången.

Jag hittade ett, från prinsessan Victorias bröllop, pampigt så det förslår! Jag spelade upp det för barnen, som fullständigt oimponerade glodde på skärmen. Jag förstod att detta var fel, men ville bara inte höra vad som var rätt i Haralds värld, även om jag anade det. Det fick bara inte vara sant, att detta fina, när folk enas i sång, gemenskap, stolthet och samhörighet, skulle brädas av en urusel taltolkning framförd av en överbetalad fotbollsspelare.

Men så var det. Det var inte nationalsången som var viktig, det var Zlatan. Och när barnen i eftermiddags satt på vardagsrumsgolvet och lekte fredligt med varandra hörde jag dem upprepa orden ”jag vill leva, jag vill dö, i Sverige” ett antal gånger, och då ville jag bara skrika åt dem att det faktiskt ska vara ”I NORDEN, INTE I SVERIGE!! OCH INGET JÄVLA KOMMATECKEN INNAN!!!”.

IMG_3114

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s