Om Hjalmar och skidåkning

Inte helt oväntat så är båda våra barn störtloppsåkare. Det är väl de flesta barn i början.

Hjalmar skiljer sig dock något från andra barn.

Jag fick se bevis på detta precis efter att indiern kört omkull alla de där andra åkarna.

Då såg jag på håll hur Hjalmar lämnade sin lilla skidgrupp, som på ordnat led lugnt och stillsamt ormade sig ner för berget.

Jag såg ungen komma susande, med ständigt ökande fart, och armarna viftande.

Några andra åskådare uppfattade liksom jag situationen som okontrollerad, och paniken i mig började gro medan jag sprang för att hinna fånga upp honom.

Men så insåg jag plötsligt, att armviftningarna var rytmiska, och stämde överens med rumpskaknigen.

Övriga åskådare skrattade med mig när vi insåg att Hjalmar dansade sig ner för berget, för att helt kontrollerat plogstanna precis där han skulle.

Skidläraren var naturligtvis arg när hon väl kom ikapp, men i nästa andetag berättade hon att han dansat i slutet av varje lektion, när han börjat bli trött, och att vi absolut måste sätta honom i dansskola, för maken till rytmiskt fyraåring har hon aldrig sett.

Jag kan inte annat än att hålla med.

IMG_3924 IMG_4020

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s