Om läxor ens barn lär en

Idag har jag varit arg. Orimligt lättstressad och arg, och det har mestadels gått ut över barnen. 

Som en konsekvens har barnen naturligtvis varit mera uppskruvade, mera benägna att hoppa över prylar som går sönder, haft mera spring i benen nära trottoarkanten vid Malmös mest trafikerade väg, varit mera benägna att gråta för att lillebror fått falaffel till lunch medan man själv inte fick det, mera benägna att gråta för att man råkat välja chokladsås till sin bärefterätt trots att man inte gillar choklad, varit mera benägna att springa omkring och skratta så där som det skrattas precis innan det kommer blod trots att man egentligen borde fokusera på att ta på sig pyjamas och borsta tänderna. 

Och så vidare. 

Så jag har skrikit. Mycket. 

Harald har botat min ilska genom att krama mig när jag skrikit som värst. Harald som sällan kramas annars, har sparat sin kärlek till när den behövs som bäst. Jag är honom tacksam. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s