Det var bättre förr

Det var i alla fall bättre väder, för tio år sedan idag.

Det vet jag. För då stod Mattias och jag ute på Scaniaplatsen, medan det fortfarande bara var mina föräldrar som bodde där, barbenta och i kortärmat, och väntade på en taxi. En stund tidigare hade vi gift oss.

Det var en fin känsla, att vakna på min bröllopsdag och titta på min blivande man, och att gå upp tillsammans och fnissande göra oss i ordning, och ångra att vi bestämt oss för att inte  klä upp oss, och göra det ändå. Inte så särskilt, men åtminstone en fin klänning, och åtminstone en kavaj. För även om det var kärleken som skulle stå i centrum, så blev också den lite lite finare av våra kläder.

Och jag älskade att promenera iväg till rådhuset hand i hand med min blivande make, och att möta upp med våra vittnen, som tagit oss på orden och inte klätt upp sig, men trotsat direktiven, och ändå köpt en brudbukett åt oss.

Och jag älskade den korta kort stund då vi stod i det där vackra, vackra rummet och en vänlig röst läste fina ord för oss och vi fick bekräfta för varandra att ja, vi tyckte att det stämde bra på hur vi ville ha det i vårt liv tillsammans.

Och att det hela plötsligt var över, men att känslan var kvar. Den där pirrande känslan av att någonting stort hade hänt oss. Och att vi helt plötsligt hade en mycket längre stund mellan själva giftermålet och den tid då vi skulle äta ”förlovningslunch” med våra föräldrar, och att vi inte hade pengar med oss, att köpa något att skåla med. Men det hade våra vittnen, så de bjöd på blaskig öl på på sportbaren intill rådhuset. Och det var uppsluppet och härligt, och vackert. Det var precis så som vi ville ha det, utan att riktigt ha tänkt igenom det på förhand.

Och en hejdundrande lunch fick vi. Det skålades och skrålades, och skrattade. Och ris kastades över oss när vi stod ute i solen, och väntade på den där taxin som skulle ta oss ut i världen, på vårt första stora äventyr som man och hustru.

Bilderna från dagen är borta, åtminstone de digitala, men från en vecka senare hittar jag en selfie, från innan ordet selfie ens existerade, men det gjorde VI:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s