Om att välkomnas i andras traditioner

Lite slumpartat lyckades jag under valborgshelgen bjuda in mig och min familj att fira midsommar hos bekanta här i området. Ett par av deras äldre barn känner vi, de har passat våra barn vid några tillfällen var. Alla har vi setts på pizzerian några gånger. Men mer än så känner vi inte varandra egentligen. Så det var utan att veta vad vi kunde förvänta oss, som vi dök upp på deras sommarstället på Bjärehalvön. 

Vi möttes av ett under av välorganiserad trevlighet. Sådan där trevlighet som man vet är möjlig endast efter många dagars, om inte veckors planeringsaktiviteter. Vi hade alla med oss våra bidrag till festligheterna, men våra spenatpajer och citronkakor kan nog inte kallas annat än symboliska i sammahanget. 

Vi fick en eftermiddag i solsken. Obligatorisk kransbindning underlättades av en buffet av blommor och tänger och ståltrådar. Pojkarna valde sina blommor noggrant, och efter krans nummer tre hade jag fått upp fart nog att klara även familjens fjärde på nolltid.

En fika som hette duga föregick minutiöst planerade lekar där vi delades in i tre lag, och alla var med. Utom Hjalmar, som gärna var med på just lagindeling, men sedan avvek från själva lekdeltagandet för att hoppa i studsmattan. Studsmattan ägnade nog båda barnen mer än 10 timmar åt under de 24 som vi var där. 

                     

Efter maten fick vi skynda oss för att hinna med de återstående obligatoriska midsommarelementen, den svenska dansen runt midsommarstången: 

 Och den grönländska, som jag inte minns ordet för, men som går ut på att man ska dela med sig av upplevd glädje, så som igår, när Maibritt lät ett monsunregn av godis och skojprylar falla över sina gäster: 

 Det hade varit svårt att inte vara lycklig hos Maibritt och Tom igår. 

I det smörgåsbord av tältplatser som också hade ställts upp av värdparet hade vi rest även vårt lilla röda, och en stund efter midnatt kröp vi till kojs. 

Utöver min tältningserfarenhet i hällregn förra helgen, har jag nu även upplevt vad som kan hända när två små pojkar fått fri, obevakad tillgång till läskedrycker under en eftermiddag. Utöver ordinarie assisterade kissningar lyckades båda pojkarna kissa på sig under natten. En av dem lyckades sedan vakna och gråtande behöva kissa ytterligare en gång. 

Tur att vi fick en sådan där femtimmarsfrukost på solvarmt trädäck att avsluta midsommarfirandet med.  

     

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s