Om att inte ta illa vid sig i onödan, även när det är befogat

”Har du sovit gott?” frågade Mattias mig i morse, som vanligt, medan jag låg kvar i sängen.

”Nä, inte egentligen. Jag drömde så oroligt, och oron sitter kvar i kroppen. Du hade lämnat mig, och vi höll på att dela upp alla våra ägodelar”.

Den blixtsnabba responsen på detta var inte vad jag förväntat mig, utan istället:

”Vem fick solstolarna?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s