Det har fåtts mycket blod den senaste veckan…

Så där ja, då matchas Hjalmars blåtira med ett jack i Haralds huvud.  

Känns lite skönt att ha det överstökat. Jag har sedan igår förmiddag haft en föraning om att något av barnen ska råka ut för en olycka på dagis eller skola, och det har knutit sig i magen på mig medan jag suttit böjd över böckerna och försökt fokusera på min hemtenta. Så när samtalet från skola kom idag höll jag på att kräkas, tills jag förstod att det förvisso hade varit en dramatisk olycka, den Harald hade råkat ut för, och blodet hade sprutat så att de andra barnen hade börjat gråta, men han hade klarat sig undan med ett mindre jack i huvudet. När skolsköterskan berättade att han hade haft sinnesnärvaro nog att gå framåtböjd till sköterskeexpeditionen, för att blodet inte skulle droppa och fläcka ner hans kläder, då förstod jag att han nog ändå mådde rätt bra. 

Men det fick bli lite extra gos och filmvisning här hemma. Och en glass, inte för att det smakar gott, utan av medicinska skäl förklarade jag för Harald. Han köpte det. 

   

Annonser

Om beundran utan förbehåll och hur understimulans gynnar kreativiteten

På Haralds skola får de inte riktiga läsböcker, något som vi har haft ganska starka åsikter om i den här familjen. Mest för att man inte kan bläddra vidare när man läst de där första superenkla, jättetråkiga texterna som till och med lillebror klarar av på fyra sekunder. Det barnen får läsa är hopvikta egentillverkade ”böcker”.

Men idag har Harald hittat på ett sätt att dra fördel av det där enkla formatet. Han har gjort egna böcker. Denna tycker jag är underbart vacker i sin ärliga beundran och kärlek:

  
    

 

Om hur verkligheten blir

Tänk, i fyra år fick han vänta på sin överslaf, den där Harald. Så fick han den, och njöt i sisådär en månad. Nu njuter han av att sova med sin bror, i underslafen. Där trivs Bibbi också.  

Hade vi förstått hur verkligheten skulle bli hade vi kunnat spara en massa pengar!