Stoltheten går inte att ta miste på!

 

Annonser

Julhyss

Barnen förstår det ju inte som ett hyss, men själv tycker jag att det är omåttligt roande att låta barnen samla på sig julgranspynt som de med varm hand ska få med sig i en skokartong när de flyttar hemifrån. Varje år får de välja ett nytt hänge till granen var, och jag ger dem en ärlig chans. Ibland går vi till flera olika butiker, men i år gick vi bara till en. Där fanns saker för alla smaker. Detta är vad Harald valde: 

 Hjalmars val går i samma stil (i bakgrunden ses del av barnens allra första pynt, en groda med lila frack och hög hatt): 

 Förra året såg Hjalmars val ut så här: 

 Måtte sakerna hålla för tidens tand, entusiastiska barnahänder och Bibbis framfart!

Bibbis jul

Bibbi gillar när det är mycket folk hos oss, och när det är lite stökigt. Mest, tror jag, för att där då är färre ögon på henne. 

Idag var en sådan dag.

En halv sekund efter att alla människor lämnat fikabordet stod Bibbi och slickade livsfarlig kakao från tryfflarna som lämnats kvar på köksbordet.

Tio minuter senare hörde vi Bibbi hoppa i en papperspåse som Sara och Patric skulle ta med sig hem, med rökt lax i. Bibbi lyckades smeta in sig själv i rökt lax och gick sedan lyckligt omkring här hemma och viftade på svansen, och luktade rökt lax. 

Det fick bli ett bad. Så här nöjd var Bibbi med det: 

 Som hämnd för sin orättvisa behandling gick sedan nypromenerade Bibbi och kissade på mattan som nu alltså ännu en gång är täckt i sanerande och fuktuppsugande bakpulver: 

  

 
 

En fröjdefull jul

Julafton började bra, men skattjakt efter det sista adventspaketet. Aldrig har väl benen gått så fort på barnen, som när de rände genom lägenheten på jakt efter sin skatt. Aldrig har väl ett kök varit så täckt av gipsdamm och flisor som när de hittat sin skatt, och påbörjat utgrävning av sina dinosaurieskelett: 

   
Resten av dagen blev också väldigt fin, med många glada skratt och mycket kärlek.  

    
   
Alla barn fick någonting de önskat sig i paketen: 

   
Fast helt nöjd var man inte ändå: 

 Juldagen har förflutit i ljuvlig stillhet. Vardagsrumsgolvet är täckt av lego och pokemonfigurer, Bibbi har lyckats slicka i sig både av tryffeln och den rökta laxen, och vi har haft besök av gårdagens älskade gäster.  

    
Nu slappar vi alla i sofforna. Harald sitter över mina lår och syr. Lyckan är total.