Full fart framåt, och andrum i vardagen

Jösses vilken vecka jag haft. Eller tja, vilken månad det varit. Det känns som att tempot började skruvas upp rejält i början av december för att nå sin topp någon gång kring jul, och förväntningen om att det skulle sakta ner har helt enkelt inte införlivats. 

Vi har haft väldigt roligt, och träffat otroligt inspirerande människor, så just den sidan av saken klagar jag verkligen inte över. Det som gjort detta till ett problem är ju snarare allt det där andra. Städningen, matlagningen, och studierna. 

Studierna ska vi inte skoja bort alls. På högskolan har man numera inget jullov utan förväntas hålla jämnt tempo, i mitt fall i form av en hemtentamen, tills terminen är slut fredagen den 15 januari och att dessutom vara lite påläst inför starten av nästa termin måndagen den 18 januari. 

Det har ju gått så där kan man ju säga. Utöver det hade jag en omtenta att göra igår förmiddag. Inte för att jag fick underkänt vid första tillfället för denna tenta, utan för att jag glömde anmäla mig till den sju dagar i förväg. För det finns ingen pardon, man får inte skriva utan får vänta till nästa tillfälle. Igår. 

Utöver tentamensplugg har vårterminens första kurs visat sig kräva otroliga mängder läsning. 

Så en hjärnskakning passade synnerligen illa in i pusslet just denna gångna veckan.

Men en hjärnskakning blev det, efter ett fall på en isfläck, ett fall som jag tog emot helt med bakhuvudet. Men det var ju tur att jag inte tog emot mig med händerna har jag fått veta, för i så fall (ha!) hade det inte varit osannolikt att jag skulle ha brutit båda handlederna, och DET är opraktiskt. Som det var nu fick jag ett sår i bakhuvudet, lite jämn dos yrsel, en extra dos trötthet och lite återkommande vågor av hjälp-jag-ramlar-av-stolen/sängen-mega-yrsel.

Tur då att underbara Malin bjudit in till andrum, i Kivik. Malins förmåga till omtänksamt, elegant, genomtänkt och avslappnat värdinneskap är svårslaget. Det är helt enkelt väldigt lätt att låta sig slappna av när det är Malin som styr, i hennes sällskap och i hennes hem. 

Mitt tras-docke jag hämtades i sann road-trip stil efter avslutad tenta av en bil fylld av underbara väninnor, och jag blev sedan kärleksfullt omhändertagen i ett helt dygn. Ett dygn fyllt av kärlek och glädje, där ambitionen om att diskutera feminism och omvälva politiken föll platt till förmån för trams, flams och diskussioner så långt ifrån PK att vi alla rodnade vid ett eller annat tillfälle under kvällen. Någon av oss kan till och med ha undsluppit sig ett smått förnärmat, till hälften spelat litet fnys. När jag sedan kröp till säng, så trött att jag hade hjärtklappning och kallsvettades, kunde jag ändå inte hålla mig från att i viskande toner gagga vidare med min rumskamrat i sann tonårsstil. 

Förmiddagen bjöd på en lång, ostrukturerad frukost och en lika lång promenad i gott sällskap och vackert väder. 

Ett dygn utan tider att passa, barn att svara, och ansvar att ta har gjort min själ gott. Här kommer några bilder från min förmiddag i Kivik:

    
    

Annonser

One thought on “Full fart framåt, och andrum i vardagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s