Till stegräknarens lov

Jag fick en stegräknare i juklapp. Inte en sådan där patetisk liten sak som man måste fästa i den ögla på byxorna som sitter närmst höftbenet, eller i värsta fall, under klänningen, i troskanten för att funka. Inte en sådan där som ramlar av och som man glömmer att ta på sig, och som man kan fuska med genom att sitta i soffan och skaka på den. Nej, den jag fick är i form av ett diskret och elegant armband som man aldrig tar av sig, och jag älskar den. Mest för att jag äntligen verkar lyckas känna mig motiverad, och dessutom verkar ha fått till en attitydsförändring. 

Mitt liv går ofta ut på att effektivisera. Jag är bra på att hitta tidsbesparande genvägar och på att hitta sätt att klämma in så många saker och aktiviteter som möjligt på kort tid. 

Att få till de 12 000 dagliga steg som jag satt som mål går inte med ett effektiviseringstänk. Jag måste gå omvägar istället för genvägar. Det är nyttigt och bra för mig, mentalt. Så kanske är detta armband min räddning.  

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s