Vårtecken

Man skulle ju kunna tro att vårtecknen i Malmö skulle göra folk glada. Inte minst kan man tro det när man ser hur många fler människor än vanligt som rör sig ute en solig söndag i februari. Men det verkar nästan som att motsatsen är sann. 

Aldrig blir jag så besviken på mänskligheten som i mina möten med främlingar under soliga daga i februari, när vintergäcken börjar synas. 

Idag var det en bil som sakta, sakta rullade mot mig när jag var på väg över ett övergångställe. Han ville inte stanna för mig, och när jag satte näven på hans motorhuv och pekade på marken pekade gubbe tillbaka och visade att jag minsann inte gick på något övergångställe, istället gick jag på cykelöverfarten, tjugo centimeter till vänster om övergångstället. 

Under promenaden vidare in mot centrum gick folk i bredd på trottoarerna utan att ge vika och visade sig förnärmade när jag inte flyttade mig från min kant medan Bibbi satt och kissade.

Värst var ändå en ung tjej, som när Bibbi och jag var på väg in på gamla begravningsplatsen påtalade för mig att en skylt indikerade att hundar ej är välkomna där. Hon hade fel. Lösa hundar är ej välkomna, men hon tog sig rätten att hacka på mig i alla fall. Det räcker inte att vara lättkränkt längre, man ska helst kränka andra så ofta man kan också.

Lite lycka kom jag ändå hem med från min promenad. En fasan och sjöar av vintergäck kompenserar nästan till och med de mest desillusionerande av mänskliga möten.  

    

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s