Något vi borde ha övat mera på…

…är namnen på alla fingrar. Aldrig har Mattias låtit så desperat allvarlig som när jag hörde honom förklara för Hjalmar 5-år att ”jag vill aldrig höra dig säga så igen! Det heter långfingret!”, ”Fuck-you-fingret?”

Annonser

Sådant som oroar Hjalmar

Hjalmar ser kärleksfullt på mig och smeker mig ömt när vi ligger framför tvn:

”Jag måste se och ta på dig mycket när jag är liten, för när jag är stor finns inte du, då kan jag inte se dig.”

Harald lugnade sin bror:

”Jo, mamma kommer att finnas när du är stor. Då kommer hon att vara en mormor eller farmor.” 

Hjalmar såg förvånat förtjust ut. 

 

Årligt övermod

Den där dagen varje år, då man bedömer att våren är långt nog kommen för att det ska vara dags att klä av sig lite och sitta på uteservering, bara för att upptäcka att det kanske var lite tidigt att klä av sig, men kanske ändå dags för den där solkrämen som man inte ännu inköpt, den har barnen och jag haft idag. Det blåste som attan på Trädgårdskaféet i Slottsparken, som ändå var överfullt av lika entusiastiska vårfirare som vi. 

Lite rutinerad kände jag mig ändå när jag drog fram extrakläder ur en väska, och hade det inte varit för den lååååånga väntan på mat så hade vi kanske inte frusit ända in i märgen. Men säg den som mat som inte smakar gott när man är som hungrigast!  

Ikväll avslutar vi vår påsklovsvecka med långfilm och popcorn. Barnen har lämpligt nog önskat se ”den gamla Robin Hood”, en långfilm enligt gamla mått mätt, 1 timme och 19 minuter. 

    
   
 
 
 

Påskentusiasm

Tentamen imorgon borgar inte för särskilt mycket familjefokus just denna veckan, men hjärtat vann över hjärnan igår, när barnen storögt bad om att vi alla skulle påskpyssla.   Hjalles ena ägg är jag glad att ha hunnit fota, det rök i golvet när bordet irritet puttades åt sidan för att komma åt under sofflocket där vi förvarar påskpynt. Vi kan väl säga att en fjärdedel av familjen har svårt att frammana någon entusiasm alls kring det här med nationella helgdagar… Hur som helst, Hjalles ägg: 

 Och Haralds: 

 Mattias tog sig ändå i kragen och kletade lite han också: 

 Till slut cyklade jag iväg och köpte ris och fjädrar. Samvetet var stillat, hjärtat var varmt, och Hjalmar önskar att hans bästa kompis kunde komma och bo hos oss så att han kan få de hur fint vi har det.  

 

Discodags

Fredagens inlägg blev visst aldrig publicerat….

Harald ska på skoldans. Han må vara ”friend-zoned” av två av de finaste flickorna i området, men en av dem får han ändå med sig hem ikväll. 

(Det roligaste i situationen är egentligen att en av de där flickorna varit häftigt förälskad i en annan pojke i klassen, redovisat detta för sagda pojke, men också nämnt för honom att Harald har en oersättlig plats i hennes liv. För Harald har hon berättat om sin förälskelse, och även om hur denna nu avtagit. Han har tagit det hela med en axelryckning.)

Parfymen är på, humöret är på topp, och fickorna är laddade med godispengar.