Spänning i vardagen

Jag tänkte tanken när vi något försenade påbörjade vår cykeltur till tandläkaren idag, barnen och jag, att den där slangen som låg dragen nästan längs med men ändå korsande cykelbanan kanske skulle kunna ställa till det, men jag struntade i tanken. 

Det var dumt gjort.

I ögonvrån såg jag Hjalmars framhjul börja slira mot slangen. Skriket kom nog nästan innan han träffade marken, och jag flög av min cykel för att se hur det var med honom. Han hade tagit emot fallet med näsan, naturligtvis. Men det var inte förrän jag satt där på huk med Hjalmar som jag tittade upp och till min förvåning såg Harald sitta gråtande två meter längre bort. Han hade åkt av cykeln på samma vis och fått styret i bröstkorgen i fallet. 

Det är måhända en respektlös jämförelse, men där och då kände jag mig lite som mitt i en krigsscen. Tre cyklar låg slängda på marken, och två gråtande barn satt för långt ifrån varanda för att jag skulle kunna trösta dem båda samtidigt. Två bilar hade saktat in för att beskåda spektaklet. 

Ett par djupa andetag senare kunde jag konstatera att inget barn var allvarligt skadat, och att de båda var beredda att snyftande cykla vidare. All heder åt dem. 

Vi trampade på i lätt motvind, humöret lättade. Jag tog täten och försökte driva på tempot lite för att hinna i tid. Det gick bra, tills vi kämpat oss upp för en mindre backe på en grustäckt trottoar. 

Då cyklade Hjalmar rätt in i ett staket och fick näsblod. Om detta använde han själv ordet ”obehagligt” för att beskriva hur det kändes.

Vi var 400 meter från tandläkaren. 

Två minuter sena(re) gjorde vi vår entré, triumfatoriskt glada och något blodiga. 

Turen hem var mindre dramatisk men inkluderade ändå ett stopp för matinköp på Maxi där det halvvägs genom handlingen gjordes ingående beskrivningar av hur gaserna i magen kändes, och sedan panikslaget konstaterades att det nog inte bara var gas i magen och att detta med all tydlighet och stor sannolikhet skulle bli uppenbart för oss alla väldigt snart. Uttalandet visade sig felaktigt, men det handlade nog mera om tur än skicklighet, samt om att en vänlig dam i kassan kunde ge oss en femma att använda till toalettlåset. Ett nyktert konstaterande vid återberättandet av denna nära på incident var att vi stod vi chili-chipsen då det (nästan)hände. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s