Snacka om ljusblåa dagar

Det känns som en evighet sedan vår vecka i Toscana (tack Mariann och Nisse!), eller vår dag i Brösarp, vår grillkväll med goda vänner i tädgården, och midsommar i Stångby. Igår hann vi över till Köpenhamn för att gå på kära vänners båt och segla till Lomma. Två veckor går fort när man har roligt. Hittills idag har vi strosat in till lekplatsen vid biblioteket, tittat på gravstenarna på gamla begravningsplatsen, pillat på nästan allt inne på Naturkompaniet och ätit lunch på Surf Shack innan vi strosade tillbaka hem via parken och hundrastplatsen. Hade vi bara kunnat bli av med måsungen som misslyckats med sin flygtur ur boet och nu uppehåller sig under vår balkong så hade idyllen varit total. 

Om att fostra en empatisk människa

En gång läste jag på baksidan av en bok om barnuppfostran att barn som har husdjur blir mera emaptiska som vuxna men att detta inte nödvändigtvis går att utläsa i relationen mellan barnet och det aktuella husdjuret. Jag har tänkt på det ofta i relation till mina egna barn och Bibbi och då har jag tänkt att Bibbi nog har det rätt bra ändå, med småhussar som bryr sig om att ta väl hand om henne. 

I eftermiddags bad jag Harald hälla upp ett bad åt sig själv och sin bror. I väntan på att karet skulle fyllas på sprang ungarna in på sitt rum och levde rövare. Efter en stund gick jag in och kollade vattennivån. Mitt i badkaret stod Bibbi och såg miserabel ut medan vattnet steg. Bibbi hatar att bli blöt. Harald hävdar att hon hoppade i självmant.

Guilty pleasures

Det Hjalmar gör det gör han passionerat. Detta gäller även hur han sover. Han njuter synbart av sin sömn. De nätter då han sover ensam i sin säng är det därför lätt att dras med i hans njutning och krypa ner och kyssa honom över hela ansiktet, vilket han inte tycks ha någonting emot (till skillnad från sin bror som fäktas och slåss när man försöker det samma med honom). Det roligaste är att Bibbi, när hon kommer in från sin kvällspromenad ofta tänker samma som jag. Igår kom hon in från promenaden, visade totalt ointresse för mina försök att gosa och rusade in till Hjalmars säng som hon flög upp i. Med ”njutningsöron” satte hon sig sedan och nogsam slickade hela hans båda ben. 

En fantastisk verklighet

Hjalmars låtsas-kompis heter Ögat. Namnet gör att det är svårt att förstå sammanhang när man pratar så där i allmänhet med Hjalmar som ofta refererar till sin låtsas-kompis. Ibland för han animerade konversationer med honom över schackbrädet. Ögat brukar vinna i schack. Hjalmar gillar Ögat men leker inte så ofta med honom. Det är svårt att leka med Ögat för han saknar armar.