Inte en decemberdag, men nästan

Det verkade inte helt muntert i morse, dagens upplägg, men nu börjar det ordna upp sig! Morgonen började egentligen vid två-tiden i morse, när Harald vaknade med ett gallskrik som fick både Mattias och mig att flyga ut sängen med en puls på 200. Men där var ingen knivmördare i hans rum, och ingen giftorm i sängen heller. Men det blev lite stökigare i vår säng när Harald darrande av skräck och blöt av svett kröp ner hos oss. 

Fyra timmar senare ringde klockan. Av någon anledning trodde jag att det skulle bli bra att gå upp riktigt tidigt inför min fem-timmars tenta i juridik. Det var fel. 

Tentan var tuff. Ingen hade gått när det var en kvart kvar, så då gick jag, jag orkade inte sitta längre även om jag säkert hade kunnat klämma in några grejer till lite här och var. 

Nästa moment för dagen var pepparkaksdekorering på dagis, en årligen återkommande aktivitet som barnen njuter ohämmat av. Så även Harald som bad att hämtas tidigt för att få gå med. Och visst är det lite mysigt att vara på dagis tillsammans utan någon press att gå därifrån, men den där kristyren, den kan jag vara utan, och pressen att lyckas få hem de pepparkakor som inte äts upp, på en flat tallrik i snålblåst är alltid en spännande utmaning. Misslyckas man blir man stillastående med barn som gråter över de krossade kakorna medan vinden piskar en i ansiktet. Det gick bra idag. 

Slutklämmen på dagen var en blockflöjtskonsert på skolan. Minnet av min egna första blockflöjtskonsert gör sig fortfarande påmint genom de skorrande ärr den lämnad efter sig (Morning has broken, som duett), och vi fasade för det värsta. Vi blev kraftigt och positivt förvånade. Konserten var suverän, verkligen underhållande, och lärarinnan påpekade just att ”visst låter blockflöjt fantastiskt när det spelas i grupp!”. Harald var superduktig, och bar med stolthet hem sina premiärblommor:Då återstår bara att slå in de sista 20 paketen till adventskalendrarna och motera upp dem samma. Och en cognac på det, det har jag förtjänat. 

Godmorgon min älskling

Öppet brev till min äldste son: 

Ja, jag förstår, att du vaknar av att du behöver kissa, och att när du ändå är uppe så känns det rätt härligt att ha obevakad tillgång till tvn, och därför väljer du att stänga dörren om dina föräldrar, och smyga till dig en stunds fullkomlig frihet framför skärmarna. 

Men det är inte ok Harald, att gå upp 05.15, gränsen är satt til klockan 6,  och du kan inte skylla på att du inte kan klockan, för det kan du. Så nu tar vi med oss fjärrkontrollen till tvn, ipaden, musen till datorn, och mammas laptop in i vårt sovrum. Skulle det vara så att jag har fel, att det inte är tvn som gör att du hellre stannar uppe än att sova ut, så har jag ordnat alternativ underhållning åt dig. 

Ett helt gränslöst inlägg

Min mamma brukade i sina mest desperata mamma-stunder frustrerat konstatera att ”inte ens på toaletten får man vara ifred!”

Själv känner jag, nu när tiden med det självklara sällskapet på toaletten egentligen är slut (förutom Bibbi! Bibbi överger en aldrig!!), att jag kommer att sakna det något otroligt! Vem vill väl inte att det kryper upp en gullig unge i ens knä när man ändå planerat att sitta still i en halv sekund??!

Visst kan jag tolka det som att han fått en god uppfostran?

Visst häpnas man och förtjusas man ofta över sina barn. Men det är inte ofta ens 5-åring ger en levnadsråd som vi nog allihop hade mått bra av att påminna oss om ibland. 

Härom dagen gick jag i taket över en sådan där grej som vi nog alla kan gå i taket av lite då och då. Det var en sådan där grej där man upplever att ens partner tar en för givet, inte ser ens ansträngningar, och tycker sig kunna göra sin del ”när det passar honom”. Möjligen kan min reaktion på det hela ha varit något överdriven. Jag kan möjligen ha ringt upp den som jag upplevde ha spottat på min ansträngning och berättat detta för honom, medan Hjalmar lyssnade. 

När jag lagt på tittade Hjalmar mycket allvarligt upp på mig från där han satt på mattan och byggde lego, och sa: mamma, det är inte alltid en person som har rätt. 

😳

Ett bra slut på helgen

Vi roade oss på olika hålla under eftermiddagen idag. Mattias och jag tog en flaska vin i ena handen och en bricka mini-bakverk i den andra och travade iväg till Blå Båten för att se Anna Blomberg parodiera både den ena och den andra. Hjalmar lekte hos sina kompisar Rakul och Lukas, och Harald, han skulle på kalas och han lät sig stolt fotograferas. ❤️