Om inte så sjuka barn

Igår fick barnen vara hemma. Hjalmar, sin vana trogen hade en febertopp under natten, sov länge på morgonen och vaknade då feberfri. Harald hade en sömnlös natt bakom sig och var för en gång skull helt slut som ett resultat. 

I alla fall verkade det så innan barnen fick en förmiddag framför tvn. Strax innan lunch var ordningen återställd, eller snarare tvärt om. Då hade barnen till fullo hunnit testat de mini-Nerf-pistoler de fick i adventskalendern samma morgon, Bibbi var livrädd efter att ha utsatts för ett för många, förvisso av skumplast, men ändock stenhårda skott. Alla utklädningskläder var utslängda i hela lägenheten, och Harald sprang omkring och lekte polis. Hjalmar såg ut att vara brandman, men på frågan om det var det han var svarade ungen att ”nej, jag är en tjuv utklädd till brandman”. Efter en stunds ouppmärksamhet noterade jag att barnen uppehöll sig i en av sofforna. Från bakom soffryggen såg det ut som att Harald masserade Hjalmar, ett inte otänkbart scenario. Verkligheten var en helt annan:Det kändes som att det enda rätta var att klä på dem och gå ut. Det verkade vara ett riktigt beslut. Finaste stunden fick vi tillsammans när vi kom in igen. Hjalmar fick sin första korsordsbok, Harald fick en med Lassemaja-tema, och jag letade reda på ett i en gratistidning av något slag. Båda barnen var intresserade och fokuserade, båda gissade rätt vad gällde dubbelbokstäver. Jag tror att vi satt i en tinme tillsammans, och gjorde korsord. Ganska otippat, och alldeles underbart. 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s