Best fest

Jag tror att det är svårt att misslyckas med en fest på Blå Båten. Miljön är så festlig i sig att det är lönlöst att försöka stå emot. Glädjen sitter liksom i väggarna. En av våra gäster från i lördags sa att det var som att kliva in i en annan värld för en stund, och så kände jag också. Det bästa med den värld jag klev in i i lördags var att den var full av lyckliga människor från när och fjärran, människor i vackra kläder, människor jag älskar, musik jag älskar, mat jag älskar, och champagne. Massor av champagne. Gästerna hade tagit med sig så mycket kall champagne att vi fick lämna tillbaka det mesta av vinet vi köpt, och ändå var det ingen som lämnade båten i ens tillnärmelsevist nyktert tillstånd. Det härliga med människor som låtit sig berusad på champagne är att bubblorna smittar av sig på humöret. 

Bilderna blev urusla, så blir det när man fotar under däck, men stämningen lyser igenom ändå tycker jag. Mattias kostym gör det definitivt. ❤

Ett bra avslut på arbetsveckan

Hundar och barn i flock är det finaste jag vet. 250 ungar som dessutom ställer upp sig i en kyrka och sjunger i kör, och halvunisont gör armrörelser och rumpskakningar toppar det mesta. Hjalmar var stelt allvarlig, men sjöng var enda ord. 

Religionskunskaperna sattes på prov när Harald började fråga om gubbarna som porträtterats på väggarna, man har lite att jobba på… Fast det var väldigt mysigt ändå! 

Grattis till mig

Barnen har varit uppspelta i ett par dagar. Det har viskats dem emellan. Och så i morse var det dags, med tomtebloss i hand travade min fina familj in och sjöng, och kärleken gick inte att ta miste på. Finns det något bättre sätt att vakna på? 

Barnens present var en bukett blommor från min favoritbutik. Det var viktigt för dem att den kom där ifrån. Så nu sitter jag framför datorn och njuter av doften av mimosa, en sådan där doft som man inte förstått hur mycket man saknat, förrän den plötsligt finns där igen. 

Fast finast var nog mitt kort. Det som är fullt av felstavningar, varav ett var avsiktligt, det sista, för det ville Harald absolut ha med, även om det annars stavas med Ä (eftersom akronymen SOFIE inte rymmer något Ä):

9-årsdag värd att fira

Vi var rätt övertygade om att Harald hade fått sin drömfödelsedag, men det kändes ändå rätt härligt att höra att han sagt till Ullis, när han mött henne på gatan när han var på pokemonjakt, att han haft bästa kalaset någonsin, och att han fått bästa presenterna. 

Vi hade längat lite vi också. Mest efter att få ge honom hans första mobiltelefon (det är sjukt jobbigt när hans förvisso fantastiska men ändå rätt enträgna små kompisar ringer och ringer). 

Vi hade inte längtat lika mycket efter hans bowling-kalas, men det visade sig roligare än vi tänkt oss, att få vara med på. Fast 17 ungar är ändock 17 ungar. Så nu är vi rätt slut. Framför allt Mattias som gick upp tidigt för att få med ungarna till tennisen. 

Men dagen har helt klart varit värd ansträngningen, inte minst middagen, från vilken vi fick be min bror och svägerska gå hem, när klockan blev för mycket för en dag innan skoldag. Fint, bra, härligt.