Dagar man minns

Jag undrar jag, hur barnen kommer att minnas sina Skånevintrar när de blir större. Jag tror att de kommer att minnas dem som att de åkte pulka långt mer än vad de faktiskt gjorde, för så minns jag det. Jag tänker på min barndom i Brantevik och ser en bild av den överfrusna hamnen. Det var spännande och vackert. Till och med de vuxna talade om att det var något alldeles särskilt, och därför blev det det jag minns. De där andra blåsiga och grå slaskdagarna som måste ha varit minns jag inte alls. 

Harald kommer i alla fall att minnas att han åkte snowracer som barn. En sådan där snowracer som vi inte tyckte var rimlig att införskaffa för att vi bor i Skåne och alltså eventuellt skulle slänga bort pengar på totalt i onödan, en sådan fick vi i somras av en familj som skulle flytta härifrån. De hade i sin tur fått den som presentreklam, och Harald har kastat längtansfulla blickar på den sedan vi ställde ner den i källaren i augusti. När Harald hämtades på skolan igår, när den första snön hade lagt sig, grät han bittert när han förstod att han inte skulle hinna ut i snön innan han skulle infinna sig på sin detektivkurs. Men idag hann vi med, och lyckan var total. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s